Ester Berg: Det är tacky att shoppa, men jag kan inte låta bli

Konsumtionssamhället och shopping: En personlig reflektion

I vår moderna värld har shopping blivit mer än bara ett sätt att införskaffa nödvändiga varor – det har utvecklats till en livsstil, ett tidsfördriv och för många, en form av terapi. Detta fenomen speglar ett större samhällsmönster där konsumtion allt oftare används som ett sätt att definiera identitet och söka personlig tillfredsställelse.

För många av oss är det svårt att motstå köpimpulser, trots att vi är väl medvetna om konsekvenserna. Köpcentrum och gallerior är noggrant utformade för att skapa en nästan hypnotisk atmosfär. Den böljande strömmen av människor under olika säsongsbetonade reor – julhandel, mellandagsrea, ”mid season sale”, påsk, midsommar, ”summer sale” och ”black friday” – bildar en koreografi som är svår att motstå.

Inuti dessa konsumtionstempel försvinner känslan för tid och rum. Skyltar blinkar lockande och det konstanta sorlet från andra shoppare skapar en känsla av gemenskap och normalitet. Här finns ingen tydlig indikation om det är natt eller dag utanför – den verkliga världen känns avlägsen och oväsentlig.

Varje nytt inköp bär med sig ett löfte om förändring. När vi håller upp en vara – kanske en sticklingvas eller en hårmousse – intalar vi oss själva att just detta föremål kan lösa något inom oss, eller åtminstone definiera vår identitet. Det finns en nästan magisk föreställning om att denna vara blir den sista vi någonsin behöver köpa, att den på något sätt ska befria oss från konsumtionsspiralen.

I butiken förflyttar vi oss som i trans. En expedit frågar om vi behöver hjälp, och vi blir nästan överrumplade av den mänskliga kontakten i detta kommersiella landskap. Vid kassan tar vi emot en påse som ofta är så liten att den bara rymmer en enda vara. Vi blippar vårt kort och transfererar senare pengar från sparkontot – för ekonomin spelar ju ingen roll när vi just köpt den ”sista varan”.

Kontrasten blir tydlig när vi möter människor som inte delar samma konsumtionsmönster. En partner som knappt köper annat än böcker och går runt med hål i tröjan representerar en annan livshållning – någon som inte ser shopping som ett sätt att förbättra sig själv. Denna typ av person märker knappt om vi har en ny vas hemma eller om vårt hår ser annorlunda ut.

I sådana situationer kan skammen krypande göra sig påmind. Vi inser att vi har ägnat tid och pengar åt något ytligt, medan det finns så mycket viktigare saker i världen. Efter några timmar i annan social kontext kan vi till och med glömma bort vår shoppingpåse – ett tydligt tecken på hur kortvarig den tillfredsställelse är som shopping ger.

Plastens inverkan på vår miljö och våra kroppar är en annan oroande aspekt av vår konsumtionskultur. Allt fler produkter innehåller plast, även sådana som marknadsförs som naturliga. Detta material finns nu inte bara i våra hem utan har även hittat vägen in i våra kroppar. Samtidigt skapar vår konsumtion enorma avfallsproblem när billiga, kortlivade produkter snabbt hamnar på deponier i utvecklingsländer.

Trots medvetenheten om dessa problem är det svårt att bryta mönstret. Vi kan intellektuellt förstå att sann tillfredsställelse kommer inifrån och inte från yttre ägodelar. Men ändå dras vi tillbaka till butikerna, dag efter dag, i jakt på den där perfekta varan som ska fylla tomrummet inom oss.

Kanske beror detta beteende på en obalans – i samhället, i ekonomin eller i vårt eget psyke. Oavsett orsak representerar det ett djupare mänskligt dilemma: spänningen mellan vårt behov av mening och den ytliga tillfredsställelse som konsumtionssamhället erbjuder.

I en värld där vi uppmuntras att definiera oss genom våra köp, blir frågan allt mer relevant: Vad är det egentligen för mening med att shoppa om någon kan övertyga oss om att vi redan har allt vi behöver inom oss – resurser som aldrig kommer att hamna på någon deponi?