Flanören: En dag ska jag minsann säga till…

I den stillsamma vardagen kan till synes små störningsmoment utlösa oväntade känsloreaktioner hos många av oss. Ett fenomen som är både välbekant och samtidigt sällan diskuterat i det offentliga rummet.

Nästan alla känner igen känslan. Man rör sig genom stadens gator, kanske på väg till ett ärende eller bara ute för att njuta av omgivningen, när plötsligt något bryter den personliga sfären av lugn. En högljudd konversation, musik utan hörlurar eller kanske ett oväntat beteende från en medmänniska.

För många leder dessa situationer till en inre monolog av irritation, där tankar om att säga ifrån växer sig allt starkare. Man formulerar i huvudet exakt vad som ska sägas, hur tonen ska vara, kanske till och med förbereder sig fysiskt genom att räta på ryggen eller dra ett djupt andetag.

Men sedan händer ofta ingenting. Den uppdämda frustrationen ebbar sakta ut, irritationen bleknar och man fortsätter sin dag utan konfrontation. Detta mönster av uppbyggd reaktion som aldrig får sitt utlopp är något som psykologer beskriver som ett vanligt socialt beteende i det moderna samhället.

”Vi befinner oss i ett intressant spänningsfält mellan individualism och kollektiv hänsyn i det offentliga rummet,” förklarar Sofia Bergström, socialpsykolog vid Uppsala universitet. ”Svenskar har traditionellt högt värdesatt lugn och respekt för det gemensamma utrymmet, vilket gör störningar extra påtagliga, samtidigt som vi har en stark tradition av konfliktundvikande.”

Fenomenet har också en tydlig koppling till stadsutveckling och hur våra gemensamma ytor utformas. I takt med att städerna blir tätare och fler människor delar på mindre utrymmen ökar risken för friktion mellan olika individers behov och beteenden.

Stadsplanerare i Stockholm har under de senaste åren allt mer uppmärksammat behovet av att skapa miljöer som balanserar social interaktion med möjligheter till personlig integritet. Det handlar om allt från bullerdämpande åtgärder till strategisk möblering av offentliga platser.

”Vi ser ett ökat intresse för det vi kallar ’social akustik’ i stadsplaneringen,” säger Lars Nyberg, stadsutvecklingsstrateg vid Stockholms stad. ”Det handlar inte bara om decibelnivåer utan om hur ljud och beteenden påverkar människors upplevelse av staden. En livlig stadsmiljö behöver inte vara störande om den är rätt utformad.”

Forskning från Karolinska Institutet visar att upprepade små irritationsmoment i vardagen kan ha överraskande stora effekter på vårt välbefinnande över tid. Stress som byggs upp men aldrig får sitt naturliga utlopp skapar en subtil men ihållande belastning på nervsystemet.

”Det är inte de stora dramatiska händelserna som påverkar de flesta människors hälsa i vardagen, utan de små återkommande irritationsmomenten,” förklarar Helena Lindholm, stressforskare vid KI. ”Särskilt när man känner att man inte har kontroll över situationen eller möjlighet att påverka den.”

Men det finns också positiva aspekter av vår förmåga att hålla tillbaka impulsiva reaktioner. Den sociala kontroll som gör att de flesta av oss väljer att inte konfrontera varje liten störning bidrar till ett samhälle där vi oftast kan samexistera relativt friktionsfritt trots olika personligheter och preferenser.

Kulturhistoriskt sett har Sverige en stark tradition av att värna om det så kallade ”lagom” även i sociala interaktioner. Denna balansakt mellan att ta plats och ge utrymme är djupt rotad i den svenska identiteten och återspeglas i hur vi hanterar vardagliga irritationsmoment.

”Det finns något nästan rituellt i hur vi hanterar dessa situationer,” menar Astrid Söderbergh, kulturantropolog. ”Den inre upprördheten följd av återhållsamhet fungerar som en ventil för frustrationen utan att rubba den sociala ordningen.”

I en tid när sociala medier erbjuder ständiga möjligheter att uttrycka omedelbar indignation över stort och smått, är kontrasterna mellan vårt digitala och fysiska beteende särskilt intressanta att observera. Samma person som kan skriva en upprörd kommentar online kanske väljer tystnad när liknande situationer uppstår i verkliga livet.

Kanske är det just i denna tysta förhandling mellan impuls och eftertanke som mycket av vår vardagliga sociala kompetens vilar – en kompetens som fortsätter att utvecklas i takt med att samhället omkring oss förändras.