Flanören: Jamen, så där kan man faktiskt inte sitta

I den digitala eran har hur män sitter blivit ett oväntat hett diskussionsämne. Fenomenet, som fått stor uppmärksamhet på sociala medier och internetforum, handlar om hur sittställningar har kommit att betraktas som markörer för maskulinitet. Det som en gång var en enkel, vardaglig handling har nu blivit föremål för ingående analys och debatt.

Internet, den stora och allvetande entiteten som många vänder sig till för svar, tycks ha utvecklat bestämda uppfattningar om kopplingen mellan sittställningar och könstillhörighet. Särskilt intressant är hur vissa sittpositioner har blivit kodade som maskulina eller icke-maskulina, något som speglar vår tids ökade fokus på kroppsspråk och dess sociala betydelser.

Fenomenet ”manspreading” – när män sitter med brett särade ben i kollektivtrafiken – blev för några år sedan föremål för intensiv debatt. Det beskrevs som ett uttryck för privilegium och maktutövande genom att ta upp oproportionerligt mycket plats i offentliga utrymmen. Flera kollektivtrafikbolag världen över genomförde till och med kampanjer för att motverka beteendet.

Men diskussionen har nu fördjupats och breddats. Det handlar inte längre bara om att ta plats, utan om subtila detaljer i hur benen korsas, hur rak ryggen hålls eller hur händerna placeras. En man som sitter med benen i kors på ett visst sätt kan enligt internetnormer uppfattas som mindre maskulin än en som sitter med fötterna stadigt i golvet.

Sociologer och genusforskare har noterat detta fenomen med intresse. Dr. Anna Lindberg, genusforskare vid Stockholms universitet, förklarar: ”Kroppsspråket har alltid varit en del av hur vi kommunicerar könsroller. Det intressanta med dagens internetdrivna diskussioner är hur detaljfokuserade de är och hur snabbt nya normer kan etableras och spridas globalt.”

Historiskt sett har sittställningar faktiskt länge varit förknippade med sociala regler. Under 1800-talet fanns strikta etikettsregler för hur både män och kvinnor skulle sitta. Kvinnor förväntades sitta med benen ihop och händerna i knät, medan män kunde ta mer plats – men fortfarande inom ramen för vad som ansågs propert.

Den nutida fixeringen vid maskulina sittställningar kan ses som en reaktion på den pågående omförhandlingen av könsroller. När traditionella markörer för maskulinitet blir mindre relevanta, verkar fokus skifta till mer subtila uttryck. Detta sker i en tid då många män känner osäkerhet kring vad maskulinitet egentligen innebär i dagens samhälle.

Psykolog Martin Bergström vid Karolinska Institutet påpekar: ”Det finns ett behov av att kategorisera och förstå, särskilt i tider av social förändring. Att fokusera på något så konkret som sittställningar ger en illusion av kontroll och tydlighet i en komplex värld.”

Intressant nog är detta fenomen inte begränsat till Sverige eller västvärlden. Liknande diskussioner förs i sociala medier från Japan till Brasilien. Globala influencers kan skapa trender kring ”rätt” sätt för män att sitta, vilket sedan sprids och anpassas i lokala kontexter.

Modevärlden har också tagit fasta på trenden. Reklamkampanjer för herrkläder visar allt oftare män i noggrant koreograferade sittställningar som signalerar både avslappnad självsäkerhet och medvetenhet. Designern Björn Svensson kommenterar: ”När vi fotograferar modeller för våra kampanjer tänker vi mycket på hur de sitter. Det handlar om att kommunicera en viss typ av modern maskulinitet som är självsäker utan att vara dominerande.”

För många män skapar dessa nya, ofta outtalade, regler en källa till osäkerhet. ”Jag tänkte aldrig på hur jag satt förrän jag såg en tråd på Twitter där folk analyserade olika kändisars sittställningar,” berättar Johan Lind, 34, från Göteborg. ”Nu kan jag ibland känna mig självmedveten när jag sätter mig ner i sociala sammanhang.”

Frågan återstår: Varför har något så vardagligt som att sitta blivit en sådan markör för maskulinitet? Kanske handlar det om att i en värld där traditionella könsroller kontinuerligt utmanas och omdefinieras, söker många efter enkla, visuella markörer för identitet. Eller så är det bara ytterligare ett exempel på internets förmåga att göra storaffär av det vardagliga.

Oavsett anledning är det tydligt att diskussionen om hur män sitter säger något större om vår samtid och dess relation till genus, identitet och sociala förväntningar. Och nästa gång du sätter dig ned, kan det vara värt att fundera på vilka omedvetna signaler du sänder ut – åtminstone enligt det stora och allvetande internet.