Fredrik Sahlin: Surrealismen blomstrar på sanningssökande Göteborgsfestival

Göteborgs filmfestival tar i år ett djupgrepp om begreppet ”Sanning” i en tid då verkligheten blir allt svårare att tolka och förstå. Men ironiskt nog är det surrealismen som dominerar årets filmer, där gränserna mellan fantasi och verklighet ofta suddas ut på ett tankeväckande sätt.

På bio efter bio visas filmer som leker med perception och verklighetsuppfattning. Det är som om filmkonsten, i sitt sökande efter sanning, paradoxalt nog vänder sig till det surrealistiska för att spegla vår komplexa samtid.

Ett slående exempel är den armeniska filmen som utspelar sig i ett landskap med brinnande buskar. Den bibliska symboliken är tydlig, men budskapet mångtydigt. Precis som de brinnande buskarna representerar gudomlig uppenbarelse i Bibeln, tycks de här symbolisera ett sökande efter mening i en kaotisk värld.

Från Rumänien kommer en barock nyversion av Dracula-myten. Denna tolkning tar det klassiska vampyrtemat och transformerar det till något samtidigt igenkännbart och helt främmande. Den rumänska filmskaparen använder landets rika folklore och historiska arv för att skapa en berättelse som känns både tidlös och akut nutida.

På Cornwalls vindpinade kuster utspelar sig en annan märklig berättelse om tidsresor och dimensionsöverskridande möten. Filmens karga landskap blir en perfekt bakgrund för en berättelse om människor som korsar både fysiska och metafysiska gränser. Den brittiska landsbygden, med sina mytomspunna platser och historiska lager, förvandlas till en plats där tid och rum böjer sig efter berättelsens behov.

Denna våg av surrealism kan ses som en reaktion på vår samtids informationskaos. När verkligheten själv känns allt mer surrealistisk, med ”alternativa fakta” och djupmanipulerade bilder, blir kanske surrealismen paradoxalt nog det mest ärliga sättet att närma sig sanningen.

Göteborgs filmfestival, som länge varit en barometer för internationella filmtrender, fångar med årets tema in något väsentligt om vår tid. Festivalen, som grundades 1979 och vuxit till Skandinaviens största filmevenemang, har alltid haft en förmåga att ligga i framkant när det gäller att identifiera strömningar i filmkonsten.

I år möts besökarna av filmer som utmanar våra invanda föreställningar om vad som är verkligt och sant. Det handlar inte om enkla sanningar eller uppenbara budskap, utan om konst som tvingar oss att ifrågasätta hur vi ser på världen.

Filmfestivalens konstnärliga ledare har i år gjort ett urval som speglar en global tendens inom filmkonsten, där regissörer från vitt skilda kulturer och traditioner söker nya vägar att berätta om vår komplexa samtid.

Den armeniska filmen kommer från ett land med en komplex historia av förtryck och folkmordsupplevelser, vilket ger den brinnande busken ytterligare lager av betydelse. Rumäniens post-kommunistiska samhälle speglas genom Dracula-mytens prisma, där vampyren blir en metafor för historiens närvaro i samtiden. Den brittiska filmen från Cornwall utspelar sig i en region som länge präglats av ekonomisk tillbakagång och isolering, vilket ger tidsresetemat en särskild resonans.

Vad dessa filmer har gemensamt, trots sina olika ursprung, är att de använder det surrealistiska för att komma åt något sant om människans tillvaro. När världen känns allt mer fragmenterad och motsägelsefull, når kanske konsten bortom det logiska och rationella för att beröra något väsentligt.

Göteborgs filmfestival har med årets tema satt fingret på en avgörande fråga för vår tid: Hur kan vi närma oss sanningen i en värld där själva begreppet sanning har blivit alltmer omstritt? Svaret som festivalen indirekt ger är att konsten, och särskilt filmkonsten med dess unika förmåga att blanda det verkliga med det imaginära, kanske är vårt bästa verktyg för att orientera oss i denna nya terräng.

När festivalen nu fortsätter att visa filmer som utmanar våra föreställningar om verklighet och sanning, blir den inte bara en plats för filmupplevelser utan också ett forum för reflektion kring några av vår tids mest angelägna frågor.