Fritt flytande och grymt vackra ”Sound of falling” rör sig mellan våld och vild längtan

Det tyska konstverket ”Sound of falling” tar med betraktaren på en fascinerande resa genom fyra distinkta tidsepoker, där gränserna mellan liv och död, verklighet och dröm elegant suddas ut. Installationen, som kombinerar visuella och audiella element, skapar en närmast hypnotisk upplevelse som lämnar få oberörda.

I detta verk, som nu visas för svensk publik, ligger styrkan i hur det obemärkt glider mellan det spöklika och det påtagligt sinnliga. Det är som att träda in i ett rum där historiens andetag fortfarande känns mot huden, där berättelser som tidigare varit förträngda plötsligt får komma till tals.

Särskilt slående är hur verket lyckas fånga de historiska skiftningar som format det moderna Tyskland. Från kejsardömets fall, genom Weimarrepublikens turbulenta era och Tredje rikets mörker, fram till efterkrigstidens splittring och återförening – allt detta avspeglas i subtila lager som gradvis avslöjar sig för den uppmärksamma betraktaren.

Den tyska konstnären bakom verket har medvetet valt att arbeta i gränslandet mellan olika konstformer. Här möts filmiska sekvenser, ljudkonst och rumsliga installationer i en helhet som överskrider traditionella gränsdragningar. Det är just i denna gränsöverskridande natur som verkets unika kraft ligger.

Ljudlandskapet spelar en avgörande roll i upplevelsen. Titeln ”Sound of falling” är ingen tillfällighet – fallande toner, ekon och subtila ljudeffekter skapar en atmosfär där historiens tyngd blir nästan fysiskt kännbar. Ljudet blir en metafor för historiens ständiga närvaro i nuet, hur det förgångna fortsätter att resonera i samtiden.

Verket har väckt stort intresse i konstvärlden internationellt, inte minst för dess förmåga att bearbeta komplexa historiska skeenden utan att förfalla till förenklingar eller sentimentalitet. I stället för att leverera färdiga svar eller tolkningar skapar installationen ett rum för reflektion, där betraktaren själv måste navigera genom de historiska lagren.

I en tid då konstnärlig bearbetning av Tysklands komplicerade 1900-talshistoria fortfarande är ett känsligt ämne, vågar ”Sound of falling” gå bortom de etablerade narrativen. Det skildrar hur politiska omvälvningar och historiska skeenden aldrig är abstrakta företeelser utan formas av människors konkreta erfarenheter – av blod, svett och tårar.

Särskilt intressant är hur verket behandlar minnets och glömskans mekanismer. De olika tidsepokerna framställs inte som isolerade enheter utan som överlappande skikt, där vissa aspekter förstärks medan andra tonas ned eller försvinner helt. Detta speglar på ett träffande sätt hur kollektivt minne fungerar, hur vissa berättelser privilegieras framför andra.

Den svenska publiken har nu möjlighet att uppleva denna komplexa installation under en begränsad period. För många besökare blir mötet med verket en påminnelse om hur nära sammankopplade Sveriges och Tysklands historier faktiskt är, trots de uppenbara skillnaderna.

Den audiovisuella magin i ”Sound of falling” handlar ytterst om historieskrivningens makt. Vem får formulera berättelsen om ett lands förflutna? Vilka röster hörs, och vilka tystas? Genom att väva samman olika tidsepoker visar verket hur historien aldrig är avslutad eller definitiv, utan ständigt omförhandlas och omtolkas.

För den som intresserar sig för samtidskonstens förmåga att hantera komplexa historiska processer är ”Sound of falling” ett måste. Det är ett verk som stannar kvar i medvetandet långt efter besöket, som fortsätter att resonera i betraktarens inre – precis som historien själv fortsätter att påverka vår samtid på sätt vi inte alltid är medvetna om.

I sin anmälan av verket uttrycker konstkritkern Kerstin Gezelius fascination över hur installationen lyckas göra det abstrakta konkret, hur den förvandlar historiska skeenden till sinnliga upplevelser som berör på ett djupt personligt plan. Det är just i denna förmåga att överbrygga klyftan mellan det intellektuella och det känslomässiga som verkets verkliga storhet ligger.