Fritz Bauers kamp mot nazisternas brott blåste nytt liv i Tyskland

I Tyskland, utan Fritz Bauer hade världen kanske aldrig fått veta sanningen om Auschwitz

Fritz Bauer – homosexuell, judisk och socialist – blev en av efterkrigstidens mest betydelsefulla jurister i Tyskland. Trots att hans namn inte är välkänt utanför landet, var det tack vare honom som Adolf Eichmann ställdes inför rätta och Auschwitz fruktansvärda existens exponerades för världen.

I boken ”Åklagaren. Mannen som drog nazisterna inför rätta” lyfter den brittiska journalisten Jack Fairweather fram Bauers livshistoria och hans envisa kamp för rättvisa. Boken, som hyllats i både Storbritannien och USA, finns nu översatt till svenska av Kjell Waltman på Norstedts förlag.

Fritz Bauer föddes 1903 i Stuttgart och blev Tysklands yngste domare under Weimarrepubliken. När nazisterna kom till makten placerades han omedelbart i koncentrationsläger på grund av sina politiska åsikter. År 1936 lyckades han fly till sin syster i Köpenhamn och kunde även få sina föräldrar till Danmark. De familjemedlemmar som stannade kvar i Stuttgart deporterades senare till Riga där de mördades.

I Danmark mötte Bauer nya svårigheter. Trots att homosexualitet var lagligt, anklagades han för att ha köpt sex, vilket han förnekade. När nazisterna ockuperade Danmark 1940 hamnade han i straffläger på grund av sin sexuella läggning. Under den stora judedeportationen från Danmark i oktober 1943 flydde Bauer tillsammans med sina föräldrar över Öresund till Sverige på en skruttig fiskebåt.

Det dröjde till 1948 innan Fritz Bauer återvände till Tyskland. Han blev då åklagare i delstaten Hessen, fast besluten att landets nya demokrati endast kunde överleva genom en uppgörelse med det nazistiska förflutna. Med stor beslutsamhet gjorde han det till sin livsuppgift att ställa nazistiska förbrytare inför rätta.

Men Bauer mötte enormt motstånd. Det tyska rättsväsendet och hela efterkrigssamhället var genomsyrat av tidigare nazister som inte ville att deras brott skulle avslöjas. Han övervakades, motarbetades och utsattes för dödshot.

Västtysklands första kansler Konrad Adenauer hade visserligen en avsky för nazismen men prioriterade istället att återuppbygga nationen. Hans närmaste medarbetare var Hans Globke, en jurist som bidragit till lagstiftningen som gav Hitler obegränsad makt och arbetat med de antijudiska Nürnberglagarna. Motviljan mot Bauers nazistjakt gick alltså hela vägen upp till landets högsta politiska ledning.

När Bauer fick information om Adolf Eichmanns vistelseort i Argentina, vände han sig direkt till israeliska myndigheter eftersom han fruktade att tyska tjänstemän skulle varna krigsförbrytaren. Denna handling ledde till Eichmanns gripande och den historiska rättegången i Jerusalem.

Fairweather avslöjar i sin bok häpnadsväckande detaljer om det kalla krigets politiska spel. Östtyskland ville endast öppna sina arkiv om Eichmann på villkor att Israel skulle avsäga sig kapitalismen. Samtidigt utövade Adenauer utpressning genom att hota dra tillbaka Västtysklands stöd till Israels kärnvapenprogram om Globke drogs in i processen.

Bauers kanske mest avgörande insats var den så kallade Auschwitzrättegången 1963-1965, där tjugofem ”mellanchefer” från koncentrationslägret ställdes inför rätta. Hans mål var att ändra den juridiska definitionen av mord för att kunna hålla alla involverade i ”dödsmaskinen” ansvariga, oavsett deras specifika roll.

Även om rättegångens resultat blev blandat – några dömdes för mord, andra för mindre brott, och fem frikändes – hade den en avgörande betydelse för det tyska samhället. Vittnesmålen från överlevande chockerade allmänheten och etablerade Auschwitz som en symbol för det mest fruktansvärda övergrepp människor kan utsätta varandra för.

I juli 1968 hittades Fritz Bauer död i sitt hem, sannolikt till följd av en hjärtattack. Bara tre månader senare trädde lagen om preskription av nazistiska brott i kraft, vilket förhindrade Bauers planerade åtal mot de ansvariga för nazisternas eutanasiprogram.

Trots dessa bakslag har Bauers arv haft bestående inflytande. Han blev en förebild för en ny generation av tyska jurister, lärare och journalister som förändrade det offentliga samtalet och hur Förintelsen undervisades i tyska skolor. Den tysk-svenske författaren Peter Weiss skapade oratoriet ”Rannsakningen” baserat på vittnesmålen från Auschwitzprocessen, vilket fick stort genomslag och utlöste en avgörande debatt om Förintelsen i Tyskland.

Även om Fairweathers bok har brister – som frånvaron av kvinnliga perspektiv och ett ibland torftigt språk – är den en viktig påminnelse om Förintelsen i en tid när kunskapen om dessa händelser riskerar att blekna.

Fritz Bauer vilar idag på Örgryte gamla kyrkogård i Göteborg, tillsammans med sina föräldrar. Hans livsgärning visar hur en enskild människas mod och övertygelse kan bidra till att förändra ett helt lands förhållande till sitt mörka förflutna.