Under de senaste åren har en fascinerande relation vuxit fram mellan hiphopkulturen och den amerikanska högerpolitiken, särskilt kring Donald Trump och hans MAGA-rörelse. Denna koppling blev nyligen tydlig när Vita huset publicerade ett videoklipp med Marco Rubio, Donald Trump och Nicolas Maduro till tonerna av Notorious B.I.G:s ”Hypnotize”.

Ironiskt nog är Rubio egentligen en uttalad Tupac-anhängare. I en intervju för tio år sedan, dokumenterad i Washington Post-artikeln ”The Marco Rubio guide to hip hop”, förklarade senatorn att han föredrog Tupacs mer ”insiktsfulla” texter. Artikeln avslöjar också Rubios musiksmak som inkluderar Eminem samt artister som Sugarhill Gang, Kanye West, Jay-Z och Big Sean.

Att Vita huset nu väljer att använda hiphop för att illustrera vad många bedömare kallar en ”folkrättsvidrig attack mot Venezuela” är bara det senaste kapitlet i den växande kärleksrelationen mellan rapmusik och MAGA-rörelsen.

Donald Trump har länge figurerat i hiphopkretsar, långt innan han klev in i politiken. Under hans tid som president har flera framstående hiphopstjärnor öppet stöttat honom – Kanye West, Lil Wayne, 50 Cent, Kodak Black, Azealia Banks, M.I.A, DaBaby och Waka Flocka Flame för att nämna några.

I samband med presidentvalet 2024 lanserade Lil Pump låten ”American hero” där han hyllar Trump som ”patriotisk som äppelpaj och fyrverkerier på fjärde juli”. Vid Trumps presidentinstallation uppträdde överraskande nog Snoop Dogg, och strax före jul deltog superstjärnan Nicki Minaj i ett uppmärksammat framträdande med Erika Kirk från konservativa Turning Point USA, där Minaj uttryckte beundran för både Trump och vicepresidenten JD Vance.

När 2024 ringdes in på Trumps residens Mar-a-Lago stod ingen mindre än Vanilla Ice för underhållningen.

Det finns till och med artister vars hela karriärer bygger på att vara rapmusikens MAGA-förespråkare. Bryson Gray, Forgiato Blow, Topher och Tom MacDonald är några av de mest framträdande namnen inom denna nisch, där det politiska budskapet ofta prioriteras framför musikalisk kvalitet. Gray har släppt imponerande 21 album på bara sex år, medan Forgiato Blow kallar sig själv ”Mayor of Magaville” och har producerat kontroversiellt material som ”Good vs evil” tillsammans med countryartisten JJ Lawhorn.

Topher fick sitt genombrott i december 2020 med låten ”The Patriot”, som nådde tredje plats på Billboards hiphoplista. I samarbete med ”The Marine Rapper” levererade han rader om att marschera runt Kapitolium och storma ”stadsgrindar” – något som bokstavligen inträffade två veckor senare under stormningen av Kapitolium.

Den kanadensiska rapparen Tom MacDonald slog igenom med ”Facts”, där den konservativa kommentatorn Ben Shapiro medverkade. Låten, som innehåller både rasistiska och transfobiska inslag, blev en överraskande framgång och toppade iTunes-listan – något som även Nicki Minaj offentligt gladdes åt.

Både forskare och politiska kommentatorer försöker förstå denna allt starkare koppling mellan rapmusik och Trumps politiska projekt. Barack Obama har dragit paralleller mellan Trump och hiphopkulturens fascination för lyx och status. Skribenten Tayo Bero argumenterade i The Guardian för att den moderna, hyperkommersialiserade hiphopkulturen inte längre representerar afroamerikanskt motstånd utan istället glorifierar de värderingar den en gång stod emot.

Med tanke på högerpopulismens framväxt inom populärkulturen generellt är det kanske inte förvånande att även musikbranschen påverkas av denna trend.

Det finns dock också motrörelser. Ett intressant exempel är New Yorks nyligen tillträdda borgmästare Zohran Mamdani, som tidigare hade en karriär som hiphopartist under namnet Mr. Cardamom. I en tid när populistiska krafter utnyttjar musikens genomslagskraft kan man undra om inte fler progressiva röster borde ta tillbaka mikrofonen.