”Euphoria” återvänder med djärvare handling och förnyade karaktärer

Mycket hinner hända under åren efter gymnasiet. Någon skaffar skägg eller barn. En annan får ett politiskt uppvaknande. En tredje hittar sig själv i Asien. Och nu är den omtalade TV-serien ”Euphoria” tillbaka efter fyra års frånvaro för att utforska just detta gränsland – livet några år efter examen.

Den tredje säsongen av HBO-succén har varit efterlängtad sedan 2022 och möter tittarna med en betydligt mognare ton. Karaktärerna har vuxit, men är paradoxalt nog fortfarande sammantvinnade i varandras liv, trots att man ibland undrar om de egentligen uppskattar varandras sällskap.

När ”Euphoria” först lanserades 2019 var serien banbrytande i sin skildring av ungdomskultur – allt från vänskap och queer kärlek till missbruk och psykisk ohälsa. Den blev också det stora genombrottet för en ny generation skådespelare som idag dominerar Hollywoods rollistor: Zendaya, Sydney Sweeney och Jacob Elordi.

Inför den nya säsongens premiär har medierapporteringen präglats av rykten om en spricka mellan huvudskådespelarna Zendaya och Sweeney. Produktionen har också drabbats av flera avhopp, bland annat Barbie Ferreira och musikproducenten Labrinth. Regissören Sam Levinsons anseende har dessutom fått sig en törn efter det kritiska mottagandet av hans serie ”The Idol”. Till detta kommer de tragiska dödsfallen av skådespelarna Angus Cloud och Eric Dane, där den sistnämnda ändå medverkar i säsong tre som Nates pappa Cal, märkbart påverkad av sin ALS-sjukdom.

Den nya säsongen inleds dramatiskt med att Rue (Zendaya) arbetar som knarkkurir och försöker korsa gränsen från Mexiko till USA, över Donald Trumps mur. Scenen är oväntat utdragen, vilket signalerar seriens ambition att göra något nytt snarare än att upprepa tidigare framgångsrecept. Väl tillbaka i USA blir Rue anställd som högra hand åt hallicken Alamo, spelad av Adewale Akinnuoye-Agbaje.

Zendaya fortsätter att vara seriens självklara stjärna. I denna omgång utforskar hennes karaktär andlighet och religion – ett tema som blivit mer centralt i serien överlag. Även andra karaktärer har utvecklats markant. Alexa Demies Maddy och Jacob Elordis Nate visar nya sidor, där Elordi särskilt imponerar i rollen som aspirerande affärsman med indrivare efter sig.

Trots förnyelsen är ”Euphoria” fortfarande igenkännbar med sina distinkta stildrag. Men detta medför också vissa brister. Nates och Cassies bröllop framstår som föga trovärdigt, vilket stör seriens realistiska anspråk på samma sätt som teaterpjäsen i säsong två gjorde. Kritiken mot Levinson för sexualisering av kvinnliga skådespelare lär knappast avta, med Cassies nya OnlyFans-karriär och långa, explicita scener från Alamos strippklubb där popstjärnan Rosalía gör en roll.

Den tredje säsongen bär starka drag av en skruvad klassåterträff. Trots att skådespelarna egentligen har gått vidare i sina karriärer, försöker serien återskapa den magi som en gång fanns. De kommande fem avsnitten får utvisa om denna balansgång lyckas. Som med alla återföreningar finns risken för ett ordentligt haveri i slutet.

Fyra år är en lång tid i vår hypersnabba mediekultur, och frågan är hur relevant ”Euphoria” fortfarande känns när skådespelarna har rusat vidare i sina karriärer. Svaret efter tre avsnitt är: överraskande relevant. Trots sina brister lyckas serien fortfarande fånga den komplexa övergången från ungdom till vuxenliv med en intensitet och visuell stilkänsla som få andra produktioner kan matcha.

Om serien lyckas förnya sig tillräckligt för att kännas aktuell även 2026 återstår att se, men klart är att Euphoria-fenomenet fortsätter att påverka populärkulturen, inte minst i sociala medier där seriens repliker och scener snabbt blir virala.