Göran Holmqvist: Svenska väljare är inte så höger som vi tror

Svenska opinionsundersökningar visar överraskande trender i klimat-, migrations- och biståndsfrågor

I skuggan av de senaste årens politiska skiftningar har den svenska regeringen genomfört vad de själva kallar för ”paradigmskiften” inom klimat, migration och bistånd. Trots den omfattande omläggningen av politiken har motståndet varit anmärkningsvärt svagt, och få politiska partier försvarar längre klimatskatter, en human flyktingpolitik eller Sveriges roll i den globala kampen mot fattigdom.

Men vad anser egentligen svenska folket i dessa frågor? Flera mätinstitut, däribland SOM-institutet, European Social Survey, Eurobarometern, Naturvårdsverket och Sida, genomför regelbundna opinionsundersökningar. Resultaten visar något överraskande att endast en minoritet av svenskarna faktiskt är negativa till klimatåtgärder, migration och bistånd.

Än mer anmärkningsvärt är att opinionen under de senaste fem åren i flera fall utvecklats i motsatt riktning jämfört med politiken. Andelen svenskar som är kritiska till dessa frågor har minskat, inte ökat.

På klimatområdet visar både SOM-institutets och Naturvårdsverkets undersökningar att endast en minoritet är emot koldioxidskatter på bensin och andra utsläppskällor. Denna andel har dessutom minskat över tid. Samtidigt ger en överväldigande majoritet sitt stöd till EU:s klimatmål enligt Eurobarometerns mätningar.

Migrationsfrågorna uppvisar mer blandade resultat. I SOM-institutets undersökning instämmer visserligen en knapp majoritet i påståendet om att ”ta emot färre flyktingar”, men denna andel har minskat sedan den tillfälliga uppgången efter flyktingkrisen 2014-2015. Parallellt är det endast en knapp tredjedel som motsätter sig ökad arbetskraftsinvandring, också detta en sjunkande andel. European Social Survey visar att bara omkring en tiondel av svenskarna anser att Sverige bör ta emot ”få eller inga” migranter, och endast en femtedel menar att migration är negativ för landets ekonomi.

Biståndsområdet uppvisar de mest entydiga resultaten. Endast en dryg tredjedel av svenskarna anser att biståndet bör minskas eller ges lägre prioritet, enligt samstämmiga mätningar från Eurobarometern, SOM-institutet och Sida. Även här har den biståndskritiska opinionen minskat sedan 2020.

Sammantaget utgör alltså kritikerna av klimatskatter, migration och bistånd en tydlig minoritet i Sverige. Detta väcker frågan om varför den politiska debatten inte bättre avspeglar folkopinionen.

En central förklaring är att dessa frågor blivit alltmer politiskt polariserade under det senaste decenniet. När resultaten bryts ned efter partisympati eller position på vänster-högerskalan framträder ett tydligt mönster: ju längre åt höger på den politiska skalan, desto större skepsis mot klimatskatter, migration och bistånd. Mest utpräglad är denna hållning bland Sverigedemokraternas sympatisörer.

Det är värt att notera att denna kritiska inställning inte har någon självklar koppling till traditionell högerideologi. Varken kristdemokratisk, liberal eller konservativ ideologi motiverar i sig en minskad omsorg om planetens framtid eller utsatta människor. Tvärtom finns det inom både liberalismen och konservatismen starka ideologiska argument för ansvarstagande i miljö- och solidaritetsfrågor, något som nyligen belysts av Olle Torpman i boken ”En grön höger”.

Enligt statsvetenskaplig teori tenderar politiken i en flerpartidemokrati att dras mot mitten, där det finns väljare att vinna. Men något nytt har skett i Sverige: många av dagens väljare som är benägna att byta parti finns nu hos ett högerpopulistiskt parti som framgångsrikt lockat väljare från andra partier. I jakten på dessa väljare anpassar sig övriga partier – inte mot mitten, utan mot yttre högerkanten. Resultatet blir en politisk retorik som inte avspeglar majoritetsopinionen.

Medan högerpopulistiska partier ofta hävdar att de representerar ”folket” och en ”tyst majoritet”, visar opinionsmätningarna på motsatsen. Majoriteten av svenskar har mer ansvarstagande och generösa hållningar i klimat-, migrations- och biståndsfrågor.

Inför kommande val står Sverige inför en central fråga: kommer den tysta majoriteten att förbli tyst? De traditionella partierna tycks ta dessa väljare för givna medan de försöker vinna röster på den yttersta högerkanten. Frågan är hur länge denna strategi är hållbar.

För den enskilde väljaren kan det vara värt att veta att man inte är ensam – utan faktiskt tillhör majoriteten – om man stödjer en ansvarstagande klimatpolitik, en human migrationspolitik och ett generöst bistånd.