Gustav Lindh om nya filmen: ”En apokalyptisk västern av bibliska dimensioner”

Ett varierat skådespelarliv mellan storfilmer och indieproduktioner

Från att bära huvudroller i TV-seriens ”Trolösa” och som Hamlet på teaterscenen till en mindre roll i en indiefilm som utspelar sig i 1870-talets Wisconsin – kontrasterna är påtagliga i Gustav Lindhs arbetsliv.

”Ja verkligen, men det är också något jag uppskattar. Att spela Hamlet är ett maratonlopp som kräver total närvaro och energi under lång tid. I en liten filmroll måste man snabbt hitta in i karaktären och göra avtryck på kort tid,” förklarar Lindh. ”Jag tycker om att växla mellan stora och små roller, och ser det som en utmaning att bidra till helheten oavsett rollens storlek.”

Lindhs senaste projekt är rollen som Harlow i den brittisk-norsk-grekisk-svenska samproduktionen ”A prayer for the dying”. Trots att rollen är relativt liten beskriver han den som betydelsefull för historien.

”Jag blev kontaktad av regissören Dara Van Dusen för flera år sedan, och redan från första samtalet kände jag att det här var något speciellt. Hennes vision och sättet hon pratade om projektet gjorde det självklart att tacka ja. Min roll är visserligen liten, men Harlow är ändå ett slags nav i historien eftersom han jobbar på telegrafstationen och sitter på all information.”

Filmen, som nyligen hade världspremiär i sektionen Perspektiv på Berlins filmfestival, utspelar sig fem år efter det amerikanska inbördeskriget. Den kretsar kring en krigstraumatiserad frikyrkopastor och sheriff, spelad av Johnny Flynn, som kämpar för att hålla samman ett nybyggarsamhälle när en dödlig difteriepidemie bryter ut.

När Lindh får frågan om filmens politiska relevans idag svarar han eftertänksamt: ”Den kretsar kring frågor om gemenskap, moral och ansvar – både mot familjen och mot samhället. Det är en apokalyptisk berättelse av bibliska dimensioner, och den speglar hur vi står och faller med varandra.” Han tillägger: ”Samtidigt vill jag helst låta verket tala för sig själv och inte lägga för mycket av mina egna åsikter ovanpå. Som skådespelare är det viktigt för mig att inte predika, utan att gestalta och låta publiken dra sina egna slutsatser.”

Lindh har också nyligen medverkat i den brittiska filmen ”Wicker” tillsammans med Olivia Colman och Alexander Skarsgård. På frågan om det finns likheter mellan dessa produktioner betonar han vissa konstnärliga aspekter.

”Båda filmerna har en slags fabelkänsla och vågar ta ut svängarna formmässigt, även om de är väldigt olika i ton och handling. ’Wicker’ är baserad på en novell och utspelar sig i ett slags tidlöst, sagolikt England där alla i byn har speciella namn.”

I ”Wicker” spelar Lindh rollen som ”The Bottle washer” vilket enligt honom är hans första riktigt komiska filmroll. ”Olivia Colman spelar ’Fiskarkvinnan’ som ber ’Korgmakaren’ – spelad av fantastiska Peter Dinklage – att skapa en make åt henne av flätad korg – och Alexander Skarsgård blir resultatet!” berättar han entusiastiskt.

Lindh framhåller värdet i att vara en del av en internationell filmgemenskap: ”Det är spännande att få vara en del av en internationell filmgemenskap och inte bara hoppa in och spela en rysk yrkesmördare eller liknande.”

”A prayer for the dying” bygger på Stewart O’Nans roman från 1999 och är Dara Van Dusens långfilmsdebut. Filmen är en brittisk, norsk, grekisk och svensk samproduktion med skådespelare som Johnny Flynn, John C. Reilly, Kristine Kujath Thorp och Gustav Lindh.

Historien kretsar kring Jacob Hansen, en svårt traumatiserad veteran från inbördeskriget som nu fungerar som sheriff, pastor och begravningsentreprenör i det lilla emigrantsamhället Friendship i Wisconsin. Staden domineras av skandinaviska nybyggare, och när en difteriepidemi och hotande skogsbränder slår mot samhället tvingas Hansen välja mellan att skydda sin unga familj eller försvara det invandrarsamhälle som gav honom en andra chans.

Filmen representerar ett av flera internationella projekt där svenska skådespelare som Lindh får möjlighet att visa sin mångsidighet och talang för en global publik, samtidigt som den tar upp tidlösa teman kring moral, ansvar och gemenskapens betydelse i kristider – teman som fortsätter att vara relevanta även i dagens samhälle.