Han skildrar det växande hatet mot sin systers mördare

Under söndagar vandrar vanligtvis en lätt diskussion i Danmark om vad som hänt under veckan. Men i en dansk familj har en tragedi utvecklats till en personlig kamp mot det ondskefulla. Den danske poeten Niels Frank har skrivit en gripande och uppriktig skildring av det mord som drabbade hans familj – när hans syster Elin mördades av sin man Peter efter år av psykisk misshandel.

I boken ”Fan ta dig. Berättelsen om ett kvinnomord” tar Frank läsaren med på en smärtsam resa genom sorg, ilska och vanmakt. Det är en berättelse som väcker frågor om hur mycket makt en till synes obetydlig människa kan skaffa sig över andra.

Franks bok är medvetet avskalad och dagboksartad. Han dokumenterar de triviala detaljerna som ger berättelsen dess tyngd – hur familjen kör vilse på sjukhusområdet när de ska ta farväl av Elins kropp, hur släktingar blir upprörda över att inte kunna närvara vid begravningen på grund av covid-restriktioner, och hur de anhöriga blir oeniga om valet av musik.

Det som ger boken dess styrka är att Frank inte försöker vara opartisk eller försonlig. Titeln ”Fan ta dig” sammanfattar hans inställning till mördaren, som han beskriver som en man ”med små grisögon”. Boken är ett rasande försök att befria sig från den mörka kraft som utgår från en person vars yttersta behov var att kontrollera och manipulera.

”Du kan aldrig vinna över en psykopat”, skriver Frank. ”Du kan döda honom med stenar och knivar och yxor och elektriska sågar, men varje gång så reser han sig och skrattar dig rakt upp i ansiktet. Du kan inte döda honom, eftersom han sitter inuti ditt huvud.”

Frank skildrar utan försköning sitt hat mot systerns mördare under de sömnlösa månaderna efter brottet. Han beskriver känslan av djup existentiell orätt: ”Det är inte det styrande, utan det ohanterliga jag försöker prata om. Att vara fastbunden på ryggen på ett vilddjur medan det rusar fram genom undervegetationen. Men inte ens den bilden gör känslan av maktlöshet rättvisa.”

En del av denna maktlöshet kommer enligt Frank från det danska rättssystemets oförmåga att hantera den mörka kraften som drev mördaren. Han noterar att mordet var en logisk konsekvens av vad han kallar en ”sinnessjukdom” – en moralisk defekt som kännetecknas av mördarens känslolöshet, självcentrering och brist på empati.

Frank pekar på att det i genomsnitt sker ”ett partnermord per månad i Danmark” och att det i de flesta fall handlar om män som dödar kvinnor. Men han vägrar att reducera problemet till enbart en ”sjuk manlig kultur”. Han insisterar på att dessa brott ska kallas för ”våldsmord” för att understryka att de förbereds ”genom år av förödmjukelser, kränkningar, hån, kontroll, förtryck och inte sällan dessutom renodlat våld.”

I boken beskriver Frank sitt sista möte med systerns mördare i rättssalen, där mannen skämtar med sin försvarsadvokat: ”Jag kan knappt tro mina ögon. Lämnar han verkligen rättssalen med ett skratt?” Det är en scen som illustrerar vad Hannah Arendt beskrev som ondskans banalitet.

Danmarks befolkning möter regelbundet nyheter om partnervåld, men sällan får vi ta del av de anhörigas kamp för att bearbeta traumat. Franks berättelse ger en sällsynt inblick i hur en familj försöker överleva efter ett sådant brott.

Genom sin bok utmanar Niels Frank oss att konfrontera den verkliga betydelsen av partnervåld, både för offret och för de anhöriga som lämnas kvar. Hans kamp för att befria sig från ”psykopaten i huvudet” är en påminnelse om de djupa sår som våldsbrott lämnar efter sig, och om hur rättssystemet ibland misslyckas med att ge verklig upprättelse.