Hanna Fahl: Skriv bättre låttexter – så får ni gärna upprepa hur mycket som helst

I de senaste årens popmusikaliska landskap syns en allt tydligare trend – låttexter blir mer repetitiva. Enkla, upprepande fraser dominerar nu topplistorna på ett sätt som skiljer sig markant från tidigare decennier inom populärmusiken.

Fenomenet är intressant ur ett musikhistoriskt perspektiv. Popmusiken har alltid balanserat mellan det lättillgängliga och det nyskapande, men pendeln tycks nu ha svängt tydligt mot det förra. Analyser av låttexter på topplistorna visar att antalet unika ord per låt har minskat stadigt sedan början av 2000-talet.

Streaming-tjänsternas framväxt spelar sannolikt en avgörande roll i denna utveckling. När musikkonsumtionen har förflyttats från album till enskilda låtar, och från aktiv lyssning till bakgrundsmusik, blir igenkänningsfaktorn allt viktigare. Artister och låtskrivare anpassar sig till ett medielandskap där de första sekunderna avgör om lyssnaren stannar kvar eller byter låt.

Det vore dock felaktigt att avfärda all repetitiv musik som konstnärligt undermålig. Genom musikhistorien finns otaliga exempel på hur upprepning kan användas som ett kraftfullt verktyg. Tänk bara på klassiska hits som Queens ”We Will Rock You” eller modernare exempel som Daft Punks ”Around the World” – låtar där just den hypnotiska upprepningen utgör en central del av upplevelsen.

Svenska hitlåtar följer samma mönster. Artister som Zara Larsson och Avicii har skapat internationella framgångar med låtar där enkla, direkta fraser upprepas strategiskt. Det handlar om ett medvetet val som maximerar genomslagskraften i en tid när uppmärksamheten är en bristvara.

Men bakom statistiken om färre unika ord finns en djupare fråga om musikalisk innovation. När alltför många låtar följer samma formel uppstår en mättnad hos lyssnaren. Det som en gång var effektfullt blir förutsägbart.

Musikbranschen står inför en klassisk utmaning – balansen mellan det kommersiellt gångbara och det konstnärligt utforskande. Historiskt sett har perioder av standardisering ofta följts av motreaktioner där nya uttryck bryter igenom.

Sociala medier, särskilt plattformar som TikTok, förstärker trenden ytterligare. Korta, minnesvärda textrader som fungerar i 15-sekunders klipp premieras framför mer komplexa berättelser. Låtskrivare beskriver hur de nu medvetet skapar ”TikTok-moment” i sina låtar – catchy fraser som kan bli virala.

Det finns dock tecken på att lyssnare börjar längta efter större variation. Nischgenrer och mer textmässigt komplexa artister har vuxit i popularitet bland vissa lyssnargrupper, vilket tyder på ett behov av alternativ till mainstream-popens formler.

Musikproducenter och branschanalytiker pekar på att den här typen av trender ofta är cykliska. Under 1990-talet sågs liknande mönster när danspopen dominerade, innan singer-songwriters och mer textfokuserade artister återtog mark under tidigt 2000-tal.

Även om upprepningar inte per automatik gör en låt dålig, finns en risk att överanvändningen av denna teknik urholkar popmusikens kreativa potential. Det verkliga problemet är inte repetitionen i sig, utan bristen på överraskningsmoment som skapar genuina känslomässiga reaktioner hos lyssnaren.

Musikvetare pekar på att den mest minnesvärda popmusiken ofta kombinerar det bekanta med det oväntade – en grundstruktur som lyssnaren känner igen, men med tillräckligt många överraskningar för att skapa engagemang.

Samtidigt förändras vårt sätt att lyssna. När musik strömmas dygnet runt som en konstant ljudmatta i bakgrunden, snarare än som en aktivitet i sig, anpassas också produktionen därefter. Låtar som fungerar i båda dessa lyssningslägen – som bakgrund och som fokuserad upplevelse – har en särskild konkurrensfördel.

Den svenska musikbranschen, med sin långa tradition av internationella framgångar, följer dessa globala trender noga. Svenska låtskrivare och producenter har historiskt varit skickliga på att kombinera kommersiell tillgänglighet med musikalisk innovation – en balansgång som blir allt svårare i dagens musikklimat.

Frågan som återstår är vad nästa fas i popmusikens utveckling kommer att innebära. Kommer pendeln att svänga tillbaka mot mer varierade textstrukturer, eller fortsätter trenden mot allt mer strömlinjeformad repetition? Svaret kommer sannolikt att formas av både teknologiska förändringar och av de lyssnare som trots allt längtar efter att bli överraskade.