Krigshjälten som bekämpade nazisterna med byråkrati

I den nyutkomna Netflix-filmen ”Den svenska länken” får vi följa historien om Gösta Engzell, en relativt okänd svensk hjälte som genom administrativa medel räddade ett stort antal judar undan Förintelsen. Filmen, som hade premiär den 19 februari, ger en inblick i en del av Sveriges historia som sällan fått uppmärksamhet i populärkulturen.

Henrik Dorsin gestaltar huvudrollen som den UD-anställde Engzell med sin karakteristiska torra humor och precisa timing. Med ”provisoriska pass” som vapen skapade Engzell administrativa hinder på tyska ambassader i Norden, en strategi som senare inspirerade Raoul Wallenberg till hans mer välkända ”skyddspass”.

Regissörerna Thérèse Ahlbeck och Marcus Olsson har baserat filmen på verkliga händelser, men har naturligtvis anpassat historien för filmformatet. Kabinettsekreteraren Söderström, gestaltad av Jonas Karlsson, är exempelvis en fiktiv karaktär som symboliserar Sveriges medlöperi under andra världskriget. Samtidigt har man skapat rollen som Engzells kollega Rut Vogel, spelad av Sissela Benn, delvis för att tillgodose moderna krav på jämställd representation på filmduken.

Rollbesättningen utmärker sig genom sin kombination av etablerade skådespelare och komiker. Förutom Dorsin och Benn medverkar även Johan Glans, vilket skapar en intressant dynamik i det historiska dramat. Dorsin och Benn får tillräckligt med skärmtid för att utveckla sina karaktärer, medan Glans framträdanden är mer begränsade.

Filmen har en ambivalent ton som pendlar mellan allvarligt historiskt drama, övertydlig tv-teater och stundtals komedi. Denna kluvenhet speglar i viss mån den komplicerade bilden av Sveriges roll under andra världskriget – en balansgång mellan neutralitet och medlöperi som fortfarande är kontroversiell i det svenska kollektiva medvetandet.

Sveriges undfallande inställning till Nazityskland gör att vi, till skillnad från exempelvis Norge, inte kan omfamna en odelat heroisk nationell berättelse från denna period. Filmskaparna har valt att fokusera på en individuell hjältefigur i Engzell, som blir en symbol för det goda motståndet i en tid av kompromisser och tvetydighet.

Ett irriterande inslag i filmen är tendensen att förklara begrepp som ”prejudikat” och ”den gordiska knuten” genom grafik eller tydliggörande repliker. Detta ger intryck av att filmskaparna, eller möjligen Netflix, underskattar publikens förmåga att förstå dialogen, vilket stör den filmiska illusionen.

”Den svenska länken” representerar ett viktigt bidrag till skildringen av Sveriges roll under andra världskriget, en period som tidigare behandlats i filmer som ”Rid i natt” (1942), ”1939” (1989) och ”God afton, herr Wallenberg” (1990). Trots vissa brister i berättandet lyfter filmen fram en relativt okänd aspekt av den svenska krigshistorien och påminner oss om att heroism kan ta sig många former – även byråkratiska.

För den som är intresserad av historiska svenska krigsdramer är ”Den svenska länken” en film som väcker tankar kring moral, civilkurage och nationell identitet. Den visar att kampen mot ondskan inte alltid förs med vapen utan ibland med penna, papper och administrativ uppfinningsrikedom.