Herr B: Flugan i urinoaren var ingen fluga

Den första april stod jag på en konferens omgiven av journalister, en yrkeskår som ofta påstår sig vilja vara flugor på väggen. Ironiskt nog blev jag påmind om just flugor när jag besökte herrtoaletten.

Trots att en genomsnittlig 56-årig man troligen har kissat ungefär 125 000 gånger i sitt liv, är vi märkligt inkompetenta när det gäller precision. Den som någonsin besökt eller städat en offentlig toalett kan vittna om spåren av denna bristande skicklighet.

Men på moderna urinoarer finns en enkel lösning – små klistermärken i form av flugor, strategiskt placerade nära avloppet. De fungerar som målpunkter och har, enligt studier från Amsterdams flygplats, minskat spill med hela 80 procent. En remarkabel förbättring som säkerligen uppskattats av städpersonalen, som förmodligen var de som först kom på idén.

På konferensen, där det bjöds på frikostigt med kaffe och bubbelvatten, stod jag framför just en sådan fluga. Det är närmast omöjligt att låta bli att sikta på den – långt innan fantasier om att vara en brandman som bekämpar lågor tar vid.

Produktutvecklingen på detta område har varit imponerande. Idag kan man köpa kissmål i diverse utföranden: kikarsikten, karikatyrer av politiker, fotbollsspelare, gulliga djur och ölglas. Det finns till och med interaktiva varianter som ”försvinner” när de träffas av den varma strålen – en belöning för god precision.

Denna utveckling belyser ett intressant fenomen i den mänskliga psykologin, särskilt den manliga. Män behöver hjälp, men vi vill helst få hjälp utan att det märks. Ingenting rimmar sämre med traditionella mansroller än att behöva hjälp, förutom möjligen att faktiskt ta emot den.

Därför är dessa diskreta ”puttar” så effektiva. De tilltalar andra delar av det manliga psyket – tävlingsinstinkten, precisionsutmaningen – samtidigt som de löser ett praktiskt problem. Det är ett klassiskt exempel på beteendedesign som gör det lätt att göra rätt.

Det är förvisso beklagligt att det krävs tricks för att få män att sluta kissa på golvet, men samtidigt är det fascinerande hur enkla lösningar kan ha så stor effekt. Det väcker frågan om var mer sådan subtil styrning skulle kunna tillämpas i samhället.

I en värld där vi ofta diskuterar komplexa lösningar på komplexa problem finns det något befriande med enkelheten i denna innovation. Ibland behövs varken omfattande utbildningskampanjer eller dyra tekniska lösningar – bara en liten fluga som ger riktning.

Att dessa kissmål minskar nedskräpningen med 80 procent är inget annat än anmärkningsvärt. Det visar hur effektivt man kan påverka beteenden genom att anspela på grundläggande mänskliga instinkter, utan att behöva förklara eller övertala.

Man kan se detta som ett exempel på hur design och psykologi kan samverka för att skapa positiva förändringar i vardagen. Kanske finns det fler områden där vi bokstavligen står med ”brallorna nere” och skulle behöva liknande subtila vägledning?

Så nästa gång du ser en fluga på en urinoar, tänk på den som mer än bara ett klistermärke. Det är en liten men betydelsefull innovation i gränslandet mellan beteendepsykologi, design och praktisk problemlösning – och ett exempel på hur vi ibland kan lösa problem genom att tilltala människors inneboende drivkrafter snarare än deras förnuft.