En internationell röst för kvinnliga konstnärer expanderar till Medelhavet
I en marmorinklädd entré i Barcelona, med mjuka soffor och enorma porslinsvaser, har Paola Bjäringer redan hunnit sätta sin personliga prägel. Trots att flyttlådorna fortfarande vittnar om en nylig inflyttning har hon redan installerat flera konstverk från sitt nätverk Misschiefs. Detta är bara det senaste steget i en resa som började för drygt fem år sedan när hon grundade konstplattformen – ett dynamiskt, normkritiskt nätverk för kvinnliga och icke-binära konstnärer i Stockholm.
”Jag har alltid haft ett driv att förflytta mig, och vill helst inte att Misschiefs är mer än två år på samma plats. Jag behöver hela tiden lära mig nytt för att inte stagnera, och vill inte att vare sig jag eller någon annan ska börja ta något för givet,” berättar Bjäringer om sin nya tillvaro där hon pendlar mellan Sverige och Spanien.
Lägenheten på Kammakargatan i Stockholm har flera gånger fungerat som galleri för Misschiefs vernissager och temakvällar. Varje tillgänglig yta är täckt med konst från nätverkets medlemmar. Även om den fortfarande utgör basen för verksamheten, har Bjäringer nu utvidgat sitt fokus mot Spanien och Frankrike.
Hennes nya projekt är Residence Sigrid, ett konstnärsresidens för svenska kvinnliga och icke-binära konstnärer och skribenter i den franska kuststaden Collioure, belägen endast några timmars bilresa från Barcelona. Residenset är inrymt i ett hus som Bjäringer ärvt efter sin mor och ligger på platsen där hon tillbringade alla sina barndomssomrar.
”Vi brukade ta nattåget från Paris,” minns Bjäringer, som flyttade från Sverige till Frankrike som tvååring. I Collioure – platsen där Henri Matisse sägs ha beskrivit hur penslarna förvandlades till dynamit tack vare de explosiva färgerna och det speciella ljuset – sprang hon som barn på kullerstensgator mellan små gallerier och ateljéer.
”Genom residenset vill jag skapa en bro mellan Katalonien och de nordiska länderna – på den plats där konstriktningen fauvism föddes. ’Fauve’ betyder vilddjur på franska och det känns förstås väldigt passande för Misschiefs.”
Bjäringers resa inom konstvärlden började efter gymnasiet när hon flyttade från Paris till London. Där forskade hon i genusvetenskap, skrev en avhandling om sexleksaker för kvinnor och mötte den franska industridesignern Matali Crasset – ett möte som blev avgörande för hennes intresse i skärningspunkten mellan genusfrågor, design och konst.
Till Stockholm kom hon efter att ha drivit ett galleri i Paris. ”Jag insåg snabbt att det fanns utrymme för en mer experimentell, normbrytande, fysisk plats i Stockholm,” säger Bjäringer. ”Under Stockholm design week 2020 samlade jag tio svenska kvinnliga kreatörer som verkar i mellanrummet mellan konst och design för en utställning med nyproducerade verk i Bångska våningen vid Stureplan. Kön ringlade långt ut på gatan.”
När pandemin slog till utvecklade Bjäringer ett samarbete med olika fastighetsbolag, vars tomma lokaler Misschiefs fyllde med experimentella utställningar och kostnadsfria ateljéplatser. Framförallt skapades ett starkt nätverk av både etablerade och marginaliserade konstnärer.
”Misschiefs har byggts upp av fantastiska kvinnor och icke-binära konstnärer som har stöttat med såväl egna nätverk som konkreta lösningar. Idag består det av över hundra konstnärer som bidrar med solidaritet och stöttning till varandra.”
Första konstnären att få plats i Residence Sigrid blir Catherine Anyango Grünewald, lektor i grafisk formgivning och illustration på Konstfack i Stockholm. Hon är även barnbarnsbarn till två av Sveriges mest framstående konstnärer: Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald.
”När jag började undersöka vilka kvinnliga konstnärer som varit i regionen kring Collioure visade det sig att Sigrid var där med sin och Isaacs son Iván. Hon målade några av sina högst värderade tavlor där, men hamnade – trots att hon älskade och ville vara kvar i Frankrike – till slut ändå i Sverige, där hon dog på mentalsjukhus,” berättar Bjäringer om varför residenset döpts efter just Sigrid Hjertén.
Utöver residenset arbetar Bjäringer nu på det tredje benet i sin verksamhet: en bok i samarbete med Helene Boström från bokhandeln Konst-ig i Stockholm. ”Boken kommer att fungera som ett konkret verktyg för att få ut Misschiefs mission om normkritisk design, konst och hantverk. Jag hoppas att den ska kunna inspirera och utmana andra att ta aktion i ännu fler städer och länder.”
I början av 2026 kommer Residence Sigrid att gå ut med ett ”open call” där kvinnliga och icke-binära konstnärer och skribenter i Sverige kan ansöka om en residensperiod på fyra veckor under vår eller höst. En skribent och en konstnär kommer att väljas till varje period av professionella rådgivare och experter.

11 kommentarer
Konstnärsresidens är en viktig del av kulturlivet. Hoppas det tar form på en sätt som gynnar både konstnären och publiken.
Jag skulle vilja veta mer om hur man ansöker eller blir inbjuden till detta nya residens.
En bra fråga! Tycker det verkar intressant med ett center för kvinnliga och icke-binära konstnärer.
Spännande att se hur konstnärsresidens utvecklas i Sverige. Hoppas det kommer inspirera fler till nya skapande processer.
Sigrid Hjerténs anda måste resa sig glädje av det här. En fin hyllning till svensk konsthistoria.
Det verkar verkligen som en väldigt möjliggörande plats för nya konstnärer.
Det är fascinerande hur konstnärer som Paola Bjäringer skapar någorlunda nya rum för skapande och utbyte.
Jag undrar om det finns möjlighet för internationella konstnärer att delta i residenset.
Det låter som en spännande plats för kreativitet och utbyte. Som konst rushing det är viktig vad som kommer hit sen.
Vilka dimensioner har det nya konstnärsresidens? Det verkar varsamt att Bjäringer ville behålla en dynamisk karaktär.
Precis! Det är viktigt med förnyelse inom konst och kultur.