Hyreschock väntar – museer hotas av stängning

Statens fastighetsverk (SFV) har lagt fram ett förslag om en dramatisk hyreshöjning för Etnografiska museet med hela 57 procent. Detta har fått omfattande konsekvenser för Världskulturmuseerna, som nu planerar att säga upp hyresavtalen för och stänga både Medelhavsmuseet och Östasiatiska museet i Stockholm.

Hyresökningens omfattning har skapat en akut ekonomisk situation för Världskulturmuseerna, som är en statlig myndighet med ansvar för flera museer med inriktning på globalt kulturarv. De drastiska åtgärderna att stänga två välkända kulturinstitutioner vittnar om den allvarliga ekonomiska pressen museisektorn står inför.

Etnografiska museet, som ligger på Djurgården i Stockholm, är en av Sveriges viktigaste kulturinstitutioner för förståelsen av utomeuropeiska kulturer. Museet har samlingar som sträcker sig över tusentals år och representerar kulturer från hela världen.

Medelhavsmuseet och Östasiatiska museet, som nu hotas av stängning, hyser ovärderliga samlingar från sina respektive regioner. Medelhavsmuseet är känt för sina egyptiska, grekiska, romerska och cypriotiska samlingar, medan Östasiatiska museet har en av Europas finaste samlingar av kinesisk konst.

Enligt källor nära myndigheten har Världskulturmuseerna under flera år kämpat med strama budgetar och ökande driftskostnader. Den föreslagna hyreshöjningen från SFV skulle göra den ekonomiska situationen ohållbar, vilket har tvingat fram de drastiska besluten.

SFV, som förvaltar statens kulturhistoriskt värdefulla fastigheter, motiverar höjningen med stigande underhållskostnader och behov av omfattande renovering av de historiska byggnader där museerna är inhysta. Myndigheten har i tidigare uttalanden påpekat att många av deras fastigheter kräver särskild expertis för underhåll och att kostnaderna för detta har ökat markant under de senaste åren.

Reaktionerna från kulturlivet har varit starka. Flera framstående museiexperter och kulturpersonligheter har uttryckt oro över utvecklingen och pekat på den större trenden av ekonomisk press på kulturinstitutioner i Sverige.

”Detta är ett alarmerande exempel på hur kulturarv och kunskapsförmedling underordnas ekonomiska kalkyler,” säger en känd kulturprofil som vill vara anonym. ”Sverige riskerar att förlora viktiga plattformar för interkulturell förståelse i en tid när sådana är mer nödvändiga än någonsin.”

Situationen belyser en större diskussion om finansiering av kulturinstitutioner och statens roll i att bevara kulturarv. Museisektorn i Sverige har under det senaste decenniet upplevt ekonomiska utmaningar, där besökssiffror och intäkter inte alltid matchar de ökande kostnaderna för att driva verksamheterna.

För Stockholms del skulle stängningen av två centralt belägna museer även innebära en förlust för turismen och stadens kulturella utbud. Båda museerna är populära besöksmål både för turister och för skolklasser som får möjlighet att lära sig om andra kulturer och historiska perioder.

Världskulturmuseerna har ännu inte presenterat en detaljerad tidplan för de planerade stängningarna eller vad som kommer att hända med samlingarna. Experter inom museisektorn har uttryckt oro över att värdefulla föremål kan hamna i magasinering under lång tid, utan att vara tillgängliga för allmänheten eller forskare.

Det finns också frågetecken kring vad som kommer att hända med personalen vid de berörda museerna. Museisektorn är redan pressad när det gäller arbetstillfällen, och specialistkompetens inom specifika kulturområden kan gå förlorad om personalen tvingas söka sig till andra branscher.

Kulturminister har ännu inte kommenterat situationen officiellt, men källor inom Kulturdepartementet uppger att frågan diskuteras på högsta nivå. Det finns indikationer på att en utredning kan tillsättas för att se över finansieringsmodeller för statliga museer.

Diskussioner pågår mellan berörda parter för att försöka hitta alternativa lösningar. En möjlighet som nämns är att söka extern finansiering eller samarbeten med privata aktörer, men inom kultursektorn finns en utbredd skepsis mot sådan utveckling på grund av risken för kommersialisering av kulturarvet.