Inga djävlar och helgon i Anneli Jordahls vardagliga krigsroman

I ett nytt litterärt verk utforskar författaren Anneli Jordahl sin egen familjehistoria från Jämtland, i en roman som skickligt väver samman krigets skuggor med det vardagliga livets nyanser.

Jordahls senaste bok, som har sina rötter i författarens personliga släktberättelse, tar läsaren med på en resa genom ett Jämtland präglat av krigstidens realiteter. Romanen lyckas på ett övertygande sätt fånga den särskilda stämning som rådde i de svenska gränstrakterna under andra världskriget, en tid då neutralitetspolitik och vardagsliv skulle balanseras mot ett Europa i brand.

Till skillnad från många andra krigsromaner som fokuserar på slagfält och heroiska insatser, väljer Jordahl att rikta sin blick mot det vardagliga. Det är i de små detaljerna – matberedning, familjerelationer och bygemenskapens sociala koder – som berättelsen hittar sin verkliga styrka. Genom denna lins blir krigets påverkan på vanliga människor desto mer påtaglig och gripande.

Jämtlands geografiska position nära den norska gränsen spelar en central roll i romanens landskap. Denna region, som ofta hamnar i skymundan i svensk historisk litteratur, får här sin historia belyst på ett nytt sätt. Jordahl lyckas skildra hur världspolitikens spänningar når ända in i de jämtländska stugorna och påverkar vardagsbeslut och relationer.

Det litterära språket är avskalat men effektivt, med en prosa som inte tyngs av överflödiga utsmyckningar. Istället låter Jordahl berättelsens emotionella kraft växa fram genom konkreta situationer och dialoger som känns autentiska för tiden och platsen. Det finns en särskild klang i språket som fångar den jämtländska mentaliteten och dialektala särarter utan att förfalla till klichéer.

Romanens personer framträder som mångfacetterade och trovärdiga. De bär på sina egna drömmar, rädslor och förhoppningar, samtidigt som de måste förhålla sig till en värld i krig. Särskilt intressant är hur Jordahl skildrar kvinnornas situation under denna period – deras arbete i hemmets sfär blir en form av motstånd och överlevnadsstrategi när männens roll förändras i krigets skugga.

Författarens släktforskning har tydligt bidragit med ett rikt historiskt material som ger berättelsen autenticitet. Man kan ana att Jordahl har grävt djupt i arkiv, läst brev och lyssnat till muntliga berättelser för att återskapa denna tid. Detta forskningsarbete märks i de historiska detaljerna som är noggrant infogade i berättelsen utan att någonsin kännas påklistrade eller övertydliga.

I en tid då den historiska romanen blomstrar i Sverige, bidrar Jordahls verk med ett viktigt perspektiv. Medan många författare vänder blicken mot storstädernas dramatiska händelser, påminner denna roman om att krigets påverkan sträckte sig långt in i landets mest avlägsna delar. Den jämtländska glesbygden blir i Jordahls händer en mikrokosmos där stora historiska krafter möter det svenska folkhemmets framväxt.

Boken placerar sig också i en litterär tradition av svenska bygdeskildringar, men med ett modernt anslag som gör den relevant för samtidens läsare. Det finns beröringspunkter med Sara Lidmans Jernbaneepos och Kerstin Ekmans Kvinnorna och staden-serie, men Jordahl har sin alldeles egna röst och historiska infallsvinkel.

För läsare intresserade av svensk 1900-talshistoria, särskilt krigsårens påverkan på landsbygden, erbjuder romanen både en känslomässigt engagerande berättelse och historiska insikter. Den nyanserade bilden av livet i Jämtland under denna omvälvande period fyller en viktig lucka i vår kollektiva förståelse av det moderna Sveriges framväxt.

Sammanfattningsvis är Anneli Jordahls nya roman ett imponerande litterärt verk som lyckas göra det svåra – att skapa en krigsroman som hittar sin särskilda styrka just i skildringen av det till synes alldagliga. Som recensenten Samuel Levander konstaterar får vardagslivets detaljer här bära upp en berättelse om historiens stora rörelser, med ett resultat som både berör och berikar vår förståelse av det förflutna.