Ingenting släpper nytt album: ”Sorgen har blivit mitt rum att skriva i”

I södra Stockholm finner musikalisk själ sitt hem och skapande

I gränslandet mellan solglittrande vatten och fuktig lövskog ligger Vinterviken, en plats som blivit en viktig referenspunkt för låtskrivaren och sångaren Christopher Sander. Här, i den historiska miljö där Alfred Nobel en gång testade dynamit, har frontmannen för bandet Ingenting hittat inspiration till gruppens nya album ”Vinterviken serenad”.

Sander har bott i Hägersten hela sitt vuxna liv – först i Midsommarkransen och numera i Aspudden. När vi möts en dag i september är kontrasterna mellan sommar och höst slående. På ena sidan av viken lägger en skärgårdsbåt till i solskenet medan vi på den norra stranden omges av fuktig skog och kalla vindar.

”Vilken idyll!”, utbrister Sander när vi slår oss ned vid ett bord mellan solrosodlingar på ett närliggande trädgårdskafé. Det är kanske överraskande för den som förväntar sig att möta en melankolisk konstnärssjäl baserat på Ingentings ofta vemodiga musik.

”Man kan nog lätt få intrycket att jag är väldigt sorgsen. Och ja, nu har det blivit så här, sju–åtta album in. Jag lyckas inte byta roll, liksom”, reflekterar han. När frågan om han vill ändra på detta kommer, tvekar han: ”Jag vet inte. Hur ska man veta sådant? Vad som är en själv, och vad som är andras blick på en. Sorgen har blivit mitt rum att skriva i, min röst och signal. Men egentligen kan jag inte skapa något förutom när jag känner mig ganska lycklig och tillfreds i livet.”

Det nya albumet är starkt förankrat i den omgivande miljön. Vi befinner oss nära vad som på 1800-talet kallades Djävulsudden, där Alfred Nobel testade sina sprängämnen. Idag har dessa gamla testgropar blivit plats för spontana ravefester – något bandet fick uppleva förra sommaren när de drogs dit av entusiastiska fans.

”Inför att vi namnger albumet efter Vinterviken kände jag ett slags plikt att läsa på lite om historien”, berättar Sander. ”Och det är fascinerande hur det här området gått från att vara ett nav i svensk industri, med brutala arbetsvillkor och dödsolyckor, till den fridfulla, välbärgade och lite dekadenta plats den delvis är i dag. Man ska inte ta sakers tillstånd för givet.”

Musikaliskt har Ingentings nya album influerats av Sanders tidigare soloprojekt, med ett mer akustiskt sound som förstärks av producenten Mathias Zachrissons stråkarrangemang. Detta representerar en något ny riktning för bandet som bildades 2003.

”Folk kanske kommer tycka det är för långsamt och tamt. Och det är klart man får tycka det, men det känns viktigt att det får finnas sådan här musik som tar saker på allvar, inte hetsar, och kommer lite nära. Jag hör inte så mycket i dag som verkligen vågar det”, säger han och fortsätter: ”Det är så lätt att göra musik i dag. Med tekniken kan man ta bort alla skavanker, och få produktionen att låta skitsnygg. Men det är så mycket människa som försvinner då. Det måste finnas ett hjärta som skaver också.”

Trots det delvis nya soundet tror Sander att Ingentings trogna lyssnare kommer känna igen sig. I låten ”Homecoming” finns diskbänksrealistiska textrader som har likheter med Kjell Höglunds ”Man vänjer sig”, men Sander skrattar: ”Men Kjell Höglund har betydligt mer humor.”

Samma låt innehåller även en anspelning på Liverpool FC:s klubbhymn ”You’ll never walk alone” i raden ”Nu ska du aldrig gå ensam igen”. ”Den klubben har haft så mycket tragedi. Det finns mycket sorg och kärlek där, jag tror det är därför jag fortfarande gillar att följa dem”, förklarar han.

När samtalet glider in på existentiella teman fördjupas Sander: ”Jag tror att kärlekssånger riktade till ett ’du’ är ett slags samtal med något gudomligt. Man har hela tiden en dialog med någon sorts universum. Och egentligen funkar kärleksrelationer på det sättet också. När man älskar någon blir det som ett världsligt substitut för en längtan efter att bli älskad och känna sig trygg av universum.”

På albumets näst sista spår, ”(d e bara) KÄRLEKEN (d handlar om)”, blir denna tematik tydlig genom en mantraliknande refräng som upprepas i tre minuter. ”För mig känns det som att resten av texten i den låten är till för att jag ska få sjunga den där refrängen. Det är så sjukt svårt att påminna sig om det där, men jag tror att i slutändan är det där vi alla landar på vår dödsbädd: det är bara kärleken det handlar om. Hela albumet är som en lång vaggvisa till den insikten.”

”Vinterviken serenad” släpps den 3 oktober och Ingenting kommer under hösten att spela live i Oslo, Göteborg, Malmö och Stockholm.