Inget för kräsmagade när grisbönder och dansband möts i John Ajvide Lindqvists nya roman

I den svenska litteraturvärlden får skräckgenren allt större betydelse, både bland läsare och kritiker. John Ajvide Lindqvists nya kortroman ”Svinen” placerar sig inom subgenren ”hillbilly-horror” – en riktning som många känner igen från filmer som ”Deliverance” och ”Motorsågsmassakern”.

Det är en berättarform där välutbildade stadsbor hamnar i rurala miljöer långt från sin trygghetszon, där de möter människolika varelser som representerar naturens främmande och skrämmande sida. Intressant nog finns även motsatsen som berättargrepp – den oskyldiga lantbon som möter storstadens förvrängda barbarism – vilket är ett lika välutforskat tema i litteratur och film.

I Ajvide Lindqvists nya verk följer vi det småtragiska dansbandet Tropicos, vars turnébuss kapas av två grisbönder som utger sig för att vara bandets största fans. Dessa kidnappare visar sig vara ett syskonpar som misslyckats med att producera normal avkomma, och deras planer för bandets rosklädde sångare Roland är minst sagt obehagliga.

Det som slår läsaren direkt är det märkliga förordet där författaren tycks be om ursäkt till Sveriges lantbrukare, som om någon känslig förläggare, närstående eller granne tvingat fram denna ursäkt. Detta förord skapar en intressant inramning till den mörka berättelse som följer.

Med sina dryga hundra sidor är ”Svinen” en koncentrerad skräckupplevelse. Titeln i sig antyder berättelsens dubbelbottnade natur – det är inte bara de bondska kidnapparna som kan betraktas som svin i denna historia. Ajvide Lindqvist leker med läsarens förväntningar och vänder på perspektiven, även om han inte gör det särskilt subtilt.

Romanen utspelar sig i en turnébuss som färdas mellan anonyma spelningar med få åskådare, från en Dollarstore till en annan. Denna svenska landsbygdsmiljö blir en perfekt kuliss för skräcken som följer. Författaren lyckas skapa något genuint obehagligt i de svenska tegarna, vilket visar på hans förmåga att hitta det skrämmande i det vardagliga.

För den som är bekant med skräcklitteraturen är ”Svinen” en underhållande läsupplevelse som bygger sin styrka på att den faktiskt lyckas skapa äkta skräck i en svensk kontext. Boken är däremot inget för känsliga läsare – den innehåller scener som kan upplevas som stötande.

Ajvide Lindqvists talang ligger i hans förmåga att hitta det skrämmande i det välbekanta svenska landskapet. Han skapar en trovärdig hotfull stämning genom att utnyttja urbana personers inbyggda misstro mot det rurala Sverige. Detta är en tematik som känns igen från hans tidigare verk, men som här får en mer koncentrerad och rå form.

Det finns något särskilt obehagligt i mötet mellan det moderna Sverige, representerat av det mediokra dansbandet, och landsbygdens isolering, förkroppsligad av syskonparet som lever avskilt med sina grisar. Författaren bygger broar mellan dessa två världar på ett sätt som förstärker känslan av att det otäcka kan finnas var som helst, även i det till synes trygga svenska landskapet.

Som ett litterärt verk representerar ”Svinen” den växande trenden av svensk skräcklitteratur som tar vardagliga miljöer och förvandlar dem till något hotfullt och främmande. Ajvide Lindqvist, som länge varit en av genrens främsta röster i Sverige, visar återigen sin förmåga att hitta det obehagliga i det bekanta.

För den som uppskattar skräcklitteratur med lokal prägel är ”Svinen” ett snabbt men effektivt tillägg till den svenska skräckkanonen. Boken visar att även i det ljusa, moderna Sverige finns skuggor som är djupare och mörkare än vi kanske vill erkänna.