David Bowie-arkivet öppnar i London: En skattkammare av kreativitet och innovation

I år är det femtio år sedan musikern Brian Eno och konstnären Peter Schmidt skapade kortleken ”Oblique strategies” – en samling meningar på kort som skulle inspirera konstnärer till nya kreativa experiment. Genom Victoria & Albert museums nyöppnade David Bowie Centre i London kan besökare nu se Bowies välanvända exemplar. Den svarta asken är tejpad, korten tummade. På ett står det ”använd en gammal idé”, på ett annat ”gör något tråkigt”.

Multikonstnären David Bowie (1947-2016) excellerade i att återanvända material snarare än att vara tråkig. Ett exempel är när han skrotade den ambitiösa scenshowen ”Leon in India”, tänkt för hundratals lokala musiker och dansare i Bombay, och omvandlade konceptet till albumet ”1. Outside”. Även när Bowies verk nu kategoriseras i ett arkiv (där exempelvis S.430:1, 2-2024 är diarienumret på ett par av Ziggy Stardusts platåskor), lyckas han fortfarande framstå som spännande och glamorös.

Det handlar inte bara om de glittrande föremålen i samlingen utan även om hur en helt ny generation besökare kommer att lockas till arkivet. Vid sidan av musiken, modet och konsten representerar Bowie en förebild för alla som känner att de avviker från normen. Som ett av citaten på väggen uttrycker det: ”Jag förändras varje dag. Jag är inte skandalös. Jag är David Bowie.”

Efter den framgångsrika världsturnén med utställningen ”David Bowie Is…” (2013-2018) har närmare 90 000 objekt från den ikoniska artistens privata samling fått ett permanent hem. Att föremålen nu ingår i V&A:s arkiv innebär att allmänheten får möjlighet att studera dem på nära håll. Alla besökare, inte bara forskare, kan beställa fram objekt ur samlingarna via arkivets hemsida. Handläggningstiden kan ta upp till två veckor, men för en hängiven Bowie-fan är det en kort väntan för att få hålla i exempelvis den dubbeländade nyckeln till Bowie och Iggy Pops gemensamma lägenhet i Berlin.

Den fyra våningar höga arkivbyggnaden i östra London, som öppnade i maj, är ett besök värt i sig. Via trapporna får besökaren en fantastisk genomskärning av museets innanmäte. På metallställningarna runtomkring finns allt från gamla krinoliner till moderna elgitarrer. I en annan del av byggnaden kan man genom en glasvägg bevittna konservatorernas arbete.

Samma transparens präglar det relativt lilla rum där David Bowie Centre är inhyst. Utrymmet består av nio montrar, en videovägg och hyllor med staplade kartonger. I taket hänger inkapslade nyckelplagg från artistens karriär. Endast ett begränsat urval av alla föremål, skisser, fotografier och kläder visas samtidigt, och tanken är att montrarna successivt ska få nytt innehåll.

Trots dessa begränsningar har V&A lyckats förmedla essensen av Bowies mångfacetterade karriär. Hans musik var sällan bara musik – varje sång representerade ofta en hel värld full av karaktärer. Särskilt hängivna fans kommer att uppskatta de privata ägodelarna och skisserna från orealiserade projekt, som musikalen ”The Spectator”.

För musikentusiaster finns möjligheten att beskåda det första utkastet till låten ”Heroes” från 1977 och saxofonen Bowie fick av sin far på trettonårsdagen. Modeintresserade kan beundra Freddie Burrettis ljusblå kostym från musikvideon till ”Life on Mars” och Kansai Yamamotos asymmetriska kroppsstrumpa. Bowies passion för teknisk innovation representeras av synthesizern han och Brian Eno använde när de spelade in albumen ”Low”, ”Heroes” och ”Lodger”.

Andra samarbeten som lyfts fram i utställningen inkluderar de med mimaren Lindsay Kemp och basisten Gail Ann Dorsey. Ett refuseringsbrev från Apple Records 1968 visar att inte alla föll för Bowies charm. Fokuseringen på filmen ”Labyrint” (1986) och det korta samarbetet med brittiske drum ’n’ bass-artisten Goldie framstår dock som något forcerade försök att tilltala en yngre publik.

Att se så många ikoniska föremål på nära håll ger paradoxalt nog en känsla av overklighet. De handskrivna anteckningarna med alla överstrykningar framstår som betydligt mer personliga och intima. Även om utställningsdelen kunde ha varit större, lyckas det roterande konceptet fånga David Bowies ständiga strävan efter förnyelse. Hans arkiv kommer med största sannolikhet att inspirera framtida generationer till nya kreativa experiment – precis som mannen själv alltid gjorde.