Johannes Klenell: Låt den som aldrig bodyslammat sitt sängbord kasta första stenen

I svenskt politiskt landskap uppstår ibland situationer som väcker uppmärksamhet långt utöver sakfrågorna. Ett sådant tillfälle inträffade nyligen när Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson visade sig i Jerusalem med ett plåster i pannan, vilket gav upphov till en berättelse som utvecklades i flera steg.

Inledningsvis förklarade partikansliets pressavdelning att partiledaren helt enkelt hade halkat. Snart utvidgades dock historien betydligt. Åkesson berättade att han upplevt en mardröm som blivit ”väldigt, väldigt verklig”. I drömmen jagades han av en okänd man och försökte söka skydd i en buske, vilket slutade med att han flög in i sängbordet och vaknade blodig.

Det anmärkningsvärda i situationen var hur partiledarens beskrivning av den drömmande förövaren blev alltmer detaljerad ju längre tid som gick – tvärtemot hur drömminnen vanligtvis fungerar. När Åkesson mötte Expressens reporter i Israel hade den nattliga förföljaren fått en tydligare identitet.

”Han var en man som kom från den här delen av världen. Han gillade inte vare sig svenskar, sverigedemokrater eller västerlänningar eller judar för den delen. Han var väldigt antisemitisk,” berättade Åkesson för tidningen.

På frågan om hur han kunde veta detta svarade partiledaren att mannen ”ropade saker jag inte förstod på ett utländskt språk.” Från denna information drog Åkesson slutsatsen att det handlade om ”en väldigt aggressiv islamist av något slag”.

Händelsen väckte reaktioner från politiska kommentatorer som pekade på det symboliskt laddade i att en partiledare för ett nationalistiskt parti drömmer om att jagas av personer med utländsk bakgrund. Kritiker har menat att episoden på ett talande sätt illustrerar hur Sverigedemokraternas politiska kommunikation ofta fokuserar på hot som kommer utifrån.

Under samma besök i Israel gjorde Åkesson också uttalanden om sitt partis historia som fick många att höja på ögonbrynen. Från en talarstol i Jerusalem, på Förintelsens minnesdag, hävdade partiledaren att Sverigedemokraterna grundades under en tid då antisemitism var ett marginellt fenomen i Sverige – enligt honom innan större invandring skedde.

Detta uttalande har mötts av stark kritik från historiker och politiska observatörer som påpekar att Sverigedemokraterna bildades i slutet av 1980-talet med rötter i nationalistiska och extrema rörelser. Flera av partiets grundare hade kopplingar till organisationer där antisemitism var en central del av ideologin.

Politiska analytiker menar att Åkessons försök att omskriva partiets historia är särskilt problematiskt i en judisk kontext. Det finns väldokumenterad forskning om Sverigedemokraternas ursprung och ideologiska kopplingar till olika nationalistiska grupperingar under partiets tidiga år.

Partiet har under de senaste femton åren genomgått vad ledningen kallar en normaliseringsprocess, med uteslutningar av medlemmar som uttryckt extrema åsikter. Samtidigt menar kritiker att grundläggande element i partiets främlingsfientliga världsbild har bestått, om än i förändrad retorik.

Jerusalem-besöket har därmed blivit ytterligare ett exempel på hur frågor om historia, identitet och nationell tillhörighet fortsätter att prägla den svenska politiska debatten. Incidenten med sängbordsskadan och de efterföljande uttalandena speglar ett politiskt klimat där berättelser om hot och rädsla blivit centrala element i den offentliga diskursen.

För svenska väljare återstår att bedöma huruvida denna typ av kommunikation stärker eller försvagar förtroendet för landets tredje största parti, som sedan 2022 utgör parlamentariskt underlag för regeringen Kristersson.