Kalena: Högst upp i serveringsskåpet – ett stycke samtidshistoria

I de venetianska glasmästarnas fotspår

En bit svensk glashistoria har tystnat. Benito Marcolin, glasmästare med rötter i den venetianska glastraditionen, har gått ur tiden. Född i december 1936 på den anrika glasön Murano utanför Venedig, började han sin bana som glasblåsarlärling redan vid tio års ålder. Innan han ens hunnit fylla tjugo hade han uppnått statusen som fullfjädrad glasmästare.

Det var under 1950-talet som Benito tillsammans med sin bror Josef lämnade Italien för att söka lyckan i Sverige vid Glimma glasbruk. Vad som började som en arbetsmöjlighet skulle med tiden utvecklas till ett betydande konstnärligt arv i den svenska glastraditionen när bröderna senare etablerade sin egen glashytta i Ronneby.

Ronneby glashytta blev snabbt ett familjeföretag där syskonen Giovanni, Luigi och Anna-Maria också engagerade sig. Tillsammans skapade de en produktion av konstglas som kännetecknades av ett varierat utbud – allt från dekorativa fåglar och fiskar till eleganta skålar, svärd och båtar i glas.

Att brödernas hantverksskicklighet nådde långt utanför Sveriges gränser bekräftas av att närmare 90 procent av produktionen exporterades. Bland kunderna fanns inte bara vanliga konstintresserade utan även internationella kändisar. En gång kontaktade självaste John Lennon verkstaden med en specialbeställning av glasäpplen som skulle matchade The Beatles skivbolag Apple Studios. Även den amerikanska boxningsstjärnan Floyd Patterson besökte glashyttan.

Våren 1978 fick en lekskola från Rödeby möjlighet att besöka glashyttan i Ronneby. Bland barnen fanns en liten flicka klädd i österrikeklänning och med rosetter i håret. I butiken fick hon syn på en glasanka – eller möjligtvis en annan fågel – med en prislapp på fem kronor. Utan egna pengar fick hon låna summan av sin förskollärare, orolig för hur hennes mamma skulle reagera på utgiften.

Det visar sig att den lilla flickan gjorde sin första konstinvestering den dagen. Fågeln, som enligt senare efterforskningar heter ”Pippi” och är designad av Josef Marcolin, har följt henne genom livet. Efter många år i förvar har den nu återtagit sin plats som prydnadsföremål i ett glasskåp, som ett levande minne av ett betydelsefullt möte med konsthantverk.

Marcolins glashytta representerar en viktig del av den svenska glasindustrins historia. Under efterkrigstiden utvecklades Sverige till en betydande aktör inom konstglas på den internationella arenan. Svenska glashyttor som Orrefors, Kosta och Åfors hade redan etablerat sig med formgivare som Edvin Öhrström, Vicke Lindstrand och senare även Ingegerd Råman.

När de italienska bröderna Marcolin kom till Sverige berikade de den redan starka svenska glastraditionen med sitt venetianska arv. Murano, där Benito vuxit upp, har en glasproduktion som sträcker sig tillbaka till 1200-talet och har under århundraden varit ett centrum för innovativt glashantverk med unika tekniker som millefiori och latticino.

För Josef Marcolin, som avled 2015, och nu även Benito Marcolin, avslutas ett kapitel i den svensk-italienska glaskonsthistorien. Men deras arv lever vidare, inte bara i museisamlingar och konstböcker, utan också i vardagliga hem där deras handblåsta skapelser fortfarande pryder fönster och hyllor.

Kanske är det just denna direkta koppling mellan konstnär och betraktare som gör konsthantverk så speciellt. Ett handblåst glasföremål blir inte bara ett föremål utan ett minne, en berättelse och ett stycke historia som lever vidare långt efter konstnärens bortgång. För en liten flicka från Rödeby blev en enkel glasfågel för fem kronor början på en livslång uppskattning av konsthantverk – och ett konkret minne av Marcolinfamiljens konstnärliga arv.