”Klassrummet” på Moderna museet korrigerar historieskrivningen

I östra Europa möter queer historia ett nytt klassrum

En institutionsgrön plastmatta breder ut sig över golvet, omgiven av blekgula och vita väggar. Slitna skolbänkar och kateder vittnar om årtionden av användning, medan griffeltavlans melerade yta bär spår av otaliga avtorkningar. Ovanför hänger lysrörsarmaturer som sprider ett stickande ljus genom rummet.

Känslan av igenkänning är omedelbar i den polska konstnären Karol Radziszewskis installation ”Klassrummet”, som nu visas på Moderna museet i Stockholm. För besökare som upplevde skolmiljöer under 1980- och 90-talen framkallar rummet minnesfragment från en svunnen tid.

Vid första anblick påminner också de inramade affischerna längs väggarna om traditionella skolplanscher med historiska gestalter. En mural med tecknat klotter liknar det man typiskt hittar på skoltoaletter och i undanskymda vrår.

Men detta är inte ett vanligt klassrum. Vid närmare granskning uppenbarar sig ett annat syfte. På bänkarna har konstnären fäst faksimiler av artiklar, fotografier och texter som dokumenterar Öst- och Centraleuropas queera historia. Här finns berättelser från Ukraina, Slovenien och andra länder – korta men kraftfulla lektioner om personliga öden och betydelsefulla aktivistiska händelser som sällan får plats i officiella historieböcker.

På den svarta tavlan står endast ordet ”Hiacynt” (hyacint) skrivet – en direkt referens till en repressiv polisoperation i Polen 1985, då myndigheterna systematiskt registrerade homosexuella män. Affischerna föreställer inte kungligheter eller generaler, utan personer vars icke-heteronormativa identiteter ofta har uteslutits ur den traditionella historieskrivningen.

”Klassrummet” utgör en viktig del av Radziszewskis omfattande livsprojekt Queer Archives Institute, ett initiativ som genom olika medier samlar och bevarar spår av queera liv och rörelser från regioner där dessa historier ofta förtryckts eller ignorerats. Särskilt fokus ligger på Öst- och Centraleuropa, där både kommunistregimer och senare högernationalistiska strömningar arbetat för att osynliggöra icke-normativa identiteter.

Moderna museet har nu införlivat ”Klassrummet” i sin permanenta samling, vilket understryker verkets betydelse. Installationen är utformad för att vara dynamisk – den lever och förändras som ett levande arkiv. Under utställningsperioden aktiveras verket genom särskilda ”historielektioner”, som enligt museet är det optimala sättet att uppleva installationen.

En central komponent i utställningen är ett specialnummer av Radziszewskis tidskrift DIK Fagazine, där arkivet presenteras i ett bredare sammanhang. I ett samtal med curator Hendrik Folkerts förklarar konstnären hur konstvärlden kan fungera som en katalysator som för in aktivistiskt arkivmaterial i akademiska miljöer. Där kan materialet inte bara synliggöras utan också bidra till att omskriva historien och göra den mer inkluderande.

I en tid då HBTQ-rättigheter åter hotas i flera östeuropeiska länder, inte minst i Polen där så kallade ”HBTQ-fria zoner” har etablerats i vissa regioner, får Radziszewskis arbete en särskild aktualitet. Verket visar hur konst kan fungera som motståndshandling och bevarande kraft när officiella institutioner sviker minoriteter.

”Klassrummet” blir därmed mer än en nostalgisk rekonstruktion – det är ett kraftfullt påstående om historiens ofullständighet och behovet av att ifrågasätta vem som får plats i våra kollektiva berättelser. Installationen fungerar som en underhållande men också allvarlig påminnelse om att även i de mörkaste tider finns fickor av motstånd och möjligheter att i framtiden rätta till historieskrivningen.

För svenska besökare erbjuder utställningen också en möjlighet till reflektion kring vilka historier som prioriteras i vår egen kontext, och vilka röster som fortfarande väntar på att bli hörda.

Utställningen ”Klassrummet” av Karol Radziszewski visas på Moderna museet i Stockholm fram till den 12 april.