Svensk kulturskatt eller vardagligt nöje – ”Hela året runt” följer årstidernas rytm

I den nya barnboken ”Hela året runt” av Mariana Ruiz Johnson, översatt av Sara Ruder, möter läsaren en värld där årstider kommer och går medan familjerelationer består. Med sitt fokus på kollektiva aktiviteter och årstidernas växlingar skapar boken en cirkulär läsupplevelse som påminner om äldre svenska barnböcker.

För den som minns böcker som ”Jenny, Jenny, Jenny och Jonny åker tåg” från författarkollektivet Vardagsgruppen från 1978, finns en nostalgisk parallell. Trots att Vardagsgruppens bok knappast var ett mästerverk, innehöll den en charm i sitt sätt att uppmana till omläsning genom att slutet hänvisade till berättelsens början – en narrativ loop som skapade engagemang hos unga läsare.

På liknande sätt bygger ”Hela året runt” på en cirkulär berättelse där årets gång presenteras i ett sammanhang där familj och gemenskap står i centrum. Det finns dock en anmärkningsvärd skillnad i hur böckerna presenterar sina karaktärer.

Ruiz Johnsons illustrationer påminner om Richard Scarrys detaljrika bildvärld, men med ett annat fokus. Medan Scarry ofta betonade samhällsfunktioner och yrken, låter Ruiz Johnson sina möss delta i årstidsanknutna aktiviteter – de dricker varm choklad när det är kallt, går på trädgårdsfester i vårväder och badar tillsammans i sommarhettan.

Intressant nog har Ruiz Johnson valt en mer universell och anonymiserad stil för sina karaktärer. Till skillnad från Scarrys tydligt individualiserade djur har mössen i ”Hela året runt” mer generella drag. De mangaliknande stora ögonen verkar inte primärt finnas där för att göra karaktärerna gulliga, utan snarare för att täcka ansiktet och undvika individuella personlighetsdrag. Karaktärerna är i grunden enkla kombinationer av cirklar, påminnande om Musse Piggs klassiska silhuett, men med hieroglyfiska sidoställda ögon i stället för näsa.

Denna designstrategi kan ses som medvetet vald för en internationell marknad. Boken undviker också kulturspecifika inslag som traditionella snövinteraktiviteter. Årets avslutande högtid presenteras utan tydliga kopplingar till julen eller religiösa referenser, annat än genom antydan om förnyelse i musmammans havandeskapsmarkör och frasen ”som du vet kommer berättelsen börja om igen. Det är så det funkar. Men den här gången kommer det att vara annorlunda…”

Boken, utgiven av Opal förlag och rekommenderad från tre år, utmanar därmed traditionella berättarstrukturer genom att låta kollektivet snarare än individen stå i centrum. Hierarkier antyds främst genom repliker, medan illustrationerna genomgående håller karaktärerna visuellt likvärdiga.

I en tid då barnlitteraturen ofta fokuserar på tydliga huvudpersoner och individuella äventyr, erbjuder ”Hela året runt” en alternativ berättarmodell som betonar gemensamma upplevelser och årscykelns ständiga återkomst.

För föräldrar kan den cirkulära strukturen innebära både en välkommen ingång till samtal om tid och förändring, och möjligen en aning tjatighet vid upprepade läsningar. Men precis som med ”Jenny, Jenny, Jenny och Jonny åker tåg” finns en vardaglig charm i upprepningen som kan göra boken till en favorit genom sin familjära rytm.

Även om ”Hela året runt” kanske inte revolutionerar barnboksgenren, bidrar den med sin universella och cykliska gestaltning till ett bredare samtal om hur kollektiva upplevelser formar vår tidsuppfattning och samhörighet – teman som är både tidlösa och högst relevanta för dagens unga läsare.