Kristina Lindquist: Vi beter oss som moderna slavjägare

I USA genomför immigrationsmyndigheten ICE räder mot restauranger där de först äter en måltid för att sedan gripa och utvisa personalen. Detta scenario belyser en moralisk problematik som även återfinns i Sverige, där utvisningar av hemtjänstpersonal har blivit allt vanligare.

Situationen i USA har väckt stark kritik från människorättsorganisationer som menar att myndigheterna agerar hänsynslöst. ICE-agenter har dokumenterats konsumera måltider tillagade av papperslösa migranter för att sedan arrestera samma personer som serverat dem. Denna taktik har intensifierats under de senaste åren som en del av den hårdare migrationspolitiken.

Svenska paralleller är tydliga när Migrationsverket fattar beslut om att utvisa utländsk hemtjänstpersonal som har arbetat med att ta hand om äldre och sjuka i Sverige. Dessa personer har ofta skapat band till vårdtagare och lokalsamhället, men utvisas trots att de fyller viktiga funktioner inom en sektor som lider av personalbrist.

Expertuttalanden från sociologer och människorättsadvokater betonar att denna typ av agerande skapar en djup klyfta mellan de som utför livsnödvändiga arbeten och de som drar nytta av tjänsterna. Professor Anna Lundberg vid Linköpings universitet påpekar att det finns en grundläggande moralisk motsägelse i att samhällen accepterar migranters arbetsinsatser men inte deras närvaro.

Statistik från Migrationsverket visar att utvisningsbeslut för personer inom vård- och servicebranschen har ökat med närmare 30 procent under de senaste två åren. Detta trots att samma sektorer rapporterar om svårigheter att rekrytera tillräckligt med personal för att möta samhällets behov.

Fackföreningar inom vårdsektorn har uttryckt oro över utvecklingen. De menar att utvisningar av etablerad personal inte bara drabbar individerna utan också skapar instabilitet för vårdtagare som byggt upp förtroende för sina vårdgivare. Kommunal har i flera fall försökt stötta medlemmar som hotas av utvisning trots att de följt alla regler och betalat skatt i Sverige.

På internationell nivå har FN:s specialrapportör för migranters rättigheter varnat för att denna typ av migrationspolitik riskerar att skapa en ny underklass av arbetare som utnyttjas men saknar grundläggande rättigheter. I en rapport från förra året beskrivs hur migranter i både Nord- och Sydamerika samt Europa allt oftare hamnar i en sårbar position där de bidrar till samhällets funktioner men när som helst kan tvingas lämna.

Etikforskare pekar på att detta fenomen väcker frågor om vårt samhälles grundläggande värderingar. När vi accepterar tjänster från människor för att sedan utvisa dem, skapas en dehumanisering som kan få långtgående konsekvenser för samhällsklimatet i stort.

Under coronapandemin klassificerades många av dessa jobb som samhällsviktiga, men paradoxalt nog har migrationspolitiken inte anpassats till denna insikt. Istället har regelverk kring arbetstillstånd i flera länder skärpts, vilket gör det svårare för just dessa grupper att få permanent uppehållstillstånd.

Civilsamhället har på flera håll mobiliserat för att stötta personer som riskerar utvisning. I både Sverige och USA har lokala nätverk bildats för att erbjuda juridisk hjälp och i vissa fall försökt förhindra utvisningar genom att skapa opinion och samla namnunderskrifter.

Denna utveckling reflekterar en bredare trend i den globala migrationspolitiken där ekonomiska behov ställs mot politiska strömningar. Medan arbetsmarknaden i många västländer har ett stort behov av arbetskraft inom serviceyrken, driver politiska krafter på för striktare migrationskontroll.

Frågan återstår om hur länge samhällen kan upprätthålla denna paradox – att samtidigt vara beroende av migranters arbetsinsatser och aktivt arbeta för att begränsa deras möjligheter att stanna. Diskussionen om vem som förtjänar att vara en del av samhället har blivit alltmer aktuell i takt med att gränserna mellan länder både luckras upp genom globalisering och förstärks genom politiska beslut.