Kristofer Ahlström: Glöm hemmafruarna, nu är det hemmasönerna som lever rätt

I samhällsdebatten framträder en ny grupp unga män med ett oväntat livsval – att bo kvar hos sina mödrar långt upp i vuxen ålder. Detta fenomen, som blivit allt mer synligt genom sociala medier, representerar inte bara ett praktiskt arrangemang utan också ett ifrågasättande av vår tids självständighetsideal.

På internet kallar de sig ”hemmasöner” eller med den engelska termen ”stay at home sons” – en medveten koppling till det mer etablerade begreppet hemmafru. Men till skillnad från vad många kanske antar, presenterar dessa män sitt val som ett medvetet livsstilsbeslut snarare än ett nederlag.

På plattformar som TikTok delar hemmasöner glimtar från en vardag som tycks präglas av harmoni och avslappning. De utför vardagssysslor, lagar mat och sköter trädgårdsarbete, allt medan de bor tillsammans med sina mödrar utan märkbar skam över sitt arrangemang.

Sverige sticker ut internationellt genom sin extremt individualistiska boendekultur med många ensamhushåll och få generationsöverskridande hem. Samtidigt skapar vår arbets- och bostadsmarknad betydande hinder för unga vuxnas möjlighet till självständiga liv. När valet står mellan att hoppa mellan osäkra andrahandskontrakt eller bo hemma, väljer allt fler det senare alternativet.

Fenomenet kan tolkas på flera sätt. Kritiker ser det som en förlängd barndom eller oförmåga att bli vuxen – en okapad navelsträng i ”vecka 1200”. Andra ser paralleller till sydeuropeiska länder där ”mammismo”-kulturen länge varit etablerad.

Men det finns också en djupare dimension att utforska. I en tid då unga mäns identitet tycks mer osäker än någonsin, erbjuder hemmasittuationen en form av trygghet. När man inte vet vem man ska vara, finns det en grundläggande stabilitet i att vara någons barn.

Att välja att bo kvar hemma kan också handla om att återta förlorad tid. Enligt en pedagogisk modell har barn vid tolv års ålder redan tillbringat 75 procent av all tid de någonsin kommer att få med sina föräldrar. Resten av livet domineras oftast av ytliga kontakter – skjutsar, ekonomiska överföringar och kortfattade samtal i förbifarten.

Vårt moderna livsmönster innebär ofta att vi flyttar långt från våra föräldrar för att bygga karriär och egna familjer. Relationen till ursprungsfamiljen blir lågupplöst, reducerad till sporadiska videomöten och semesterbesök. När föräldrarna till slut hamnar på äldreboende eller går bort, lämnas många med känslan av att viktiga relationer aldrig fick utvecklas fullt ut.

Mot denna bakgrund kan hemmasönernas val ses som ett sätt att möta sina tidigare vårdnadshavare under vuxna förutsättningar. Det handlar inte nödvändigtvis om regression utan om att etablera en djupare, mer varaktig relation på jämställd nivå. I vissa fall kan det också vara ett sätt att läka gamla sår från uppväxten.

Det är värt att notera att vårt samhälles starka betoning på individualism och självförverkligande också kan ses som en form av ”socialt accepterad självutplåning”. Den ständiga stressen, de uppoffringar som görs för karriären och det ständiga jagandet efter nästa milstolpe lämnar många utmattade och alienerade från sina närmaste relationer.

Samtidigt är fenomenet inte utan sina komplikationer. Berättelsen om en vän vars bror bor hemma hos sin mor illustrerar både fördelar och utmaningar. Modern har omvandlat sitt hemmakontor till ett gym åt sonen, vars träningsrutiner nu fyller huset med ljud. Denna detalj antyder de gränsdragningsproblem och maktförskjutningar som kan uppstå i sådana arrangemang.

Intressant nog ledde just uppmärksamheten kring denna specifika situation till en oväntad utgång. När broderns situation skulle skildras i texten reagerade han genom att omedelbart köpa en egen lägenhet i Hagsätra – ett exempel på hur sociala normer fortfarande har stark påverkan på våra val, trots nya trender.

I en tid när både bostadsmarknaden och vår syn på vuxenblivande genomgår stora förändringar, representerar hemmasönerna ett fenomen värt att betrakta med mer än bara skepsis. Deras val utmanar våra föreställningar om självständighet, framgång och familjerelationer på ett sätt som kanske behövs i vårt alltmer isolerade samhälle.