Kulturdebatt. Mysteriet om människans medvetande kommer allt närmare en lösning

Nyfödda barns vakna blick väcker frågor om medvetandets gåta

När ett nyfött barn öppnar ögonen och fixerar sin blick på föräldrarnas ansikten uppstår ofta en stark känsla av att barnet är medvetet. Denna intensiva upplevelse av kontakt med den lilla nya människan har fascinerat både föräldrar och forskare genom historien. Men frågan kvarstår: när uppstår egentligen medvetandet hos människan?

Denna existentiella fråga befinner sig i skärningspunkten mellan neurovetenskap, filosofi och psykologi. Läkaren och forskaren Hugo Lagercrantz har ägnat stora delar av sitt yrkesliv åt att förstå det nyfödda barnets hjärna och medvetande.

”Det är en av de största gåtorna inom vetenskapen. Vi kan se hjärnans aktivitet, men exakt när och hur medvetandet uppstår är fortfarande inte helt klarlagt,” förklarar Lagercrantz, som är professor emeritus i pediatrik vid Karolinska Institutet.

Forskningsfältet har genomgått en betydande utveckling under de senaste decennierna. Tidigare antog man ofta att spädbarn föds utan medvetande och att detta gradvis utvecklas under de första levnadsmånaderna. Modern forskning har dock utmanat denna uppfattning.

Enligt Lagercrantz visar studier med avancerad hjärnavbildningsteknik att nyfödda barn har aktivitet i hjärnans områden som associeras med medvetande. De reagerar på föräldrarnas röster, kan imitera ansiktsuttryck och visar preferenser för sin mammas doft redan kort efter födseln.

”Vi ser tydliga tecken på att det finns någon form av primärt medvetande redan vid födseln, men det skiljer sig förstås från en vuxens medvetande. Det utvecklas och förfinas gradvis,” säger Lagercrantz.

Frågan kompliceras av olika definitioner av vad medvetande egentligen är. Filosofer skiljer ofta mellan fenomenellt medvetande – upplevelsen av sinnesintryck – och självmedvetande, som innebär insikten om sig själv som en separat individ.

Utvecklingspsykologer pekar på att spädbarn runt 18 månaders ålder börjar känna igen sig själva i spegeln, vilket anses vara ett tecken på självmedvetande. Men enklare former av medvetande finns sannolikt mycket tidigare.

Det finns också kulturella och religiösa perspektiv på frågan. I vissa traditioner anses själen eller medvetandet existera före födseln, medan andra ser medvetandet som något som utvecklas gradvis efter födseln.

Den moderna hjärnforskningen har gett oss verktyg att studera dessa frågor mer ingående. Med metoder som funktionell magnetresonanstomografi (fMRI) och elektroencefalografi (EEG) kan forskare observera hjärnans aktivitet hos spädbarn och till och med foster.

”Vi kan se att hjärnan reagerar på stimuli redan i fosterstadiet. Till exempel reagerar foster på ljud och beröring, och hjärnans nätverk börjar kopplas samman redan i livmodern,” förklarar Lagercrantz.

Det är dock viktigt att skilja mellan reflexmässiga reaktioner och medvetna upplevelser. Många reflexer som nyfödda uppvisar styrs av ryggmärgen och hjärnstammen, inte av högre hjärnfunktioner.

Utvecklingen av medvetandet hänger nära samman med hjärnans mognad. Vid födseln är hjärnan bara omkring en fjärdedel av sin vuxna storlek. De följande åren karakteriseras av snabb tillväxt och etablering av nya kopplingar mellan nervceller.

Särskilt viktigt för medvetandet är utvecklingen av hjärnbarken, cortex, och thalamus – en struktur som fungerar som en omkopplingsstation för sinnesintryck. Kommunikationen mellan dessa strukturer anses vara avgörande för medvetna upplevelser.

”Det vi ser är att hjärnan är förberedd för medvetande redan vid födseln, men att det sedan utvecklas och förfinas under de första levnadsåren i takt med att hjärnan mognar och barnet samlar erfarenheter,” säger Lagercrantz.

För föräldrar är denna forskning ofta bekräftande. Den starka känslan av att möta en medveten person när man ser in i sitt nyfödda barns ögon har vetenskapligt stöd, även om medvetandet hos det nyfödda barnet skiljer sig från den vuxnes.

Forskningen om medvetandets uppkomst fortsätter att utvecklas, och nya metoder kan ge oss ännu djupare insikter i framtiden. Men vissa aspekter kommer sannolikt alltid att förbli svårgripbara.

”Även om vi kan kartlägga alla neurologiska processer, kommer det fortfarande finnas ett gap mellan att förstå hjärnans funktion och att förklara den subjektiva upplevelsen av medvetande,” avslutar Lagercrantz. ”Det är det som filosofer kallar ’the hard problem of consciousness’ – och det är fortfarande en av vetenskapens största utmaningar.”