Livlig debatt kring Nobel Center vid Slussen

Efter att förslag på det nya Nobel Center vid Slussen presenterats har en intensiv diskussion uppstått om byggnadens utformning, innehåll och placering. Allmänhetens engagemang har varit påtagligt, inte minst genom mängden AI-genererade alternativa förslag som cirkulerat i sociala medier – ett modernt exempel på hur arkitekturdebatten demokratiserats.

Den professionella diskussionen har dock varit anmärkningsvärd i sin snabba och ibland hårda kritik, ofta utan djupare granskning av det faktiska förslaget. Detta står i kontrast till det tidigare föreslagna Nobel Center på Blasieholmen, där kritiken var mer välgrundad – den gången handlade det om en överdimensionerad byggnad som skulle kräva rivning av ett kulturhistoriskt värdefullt tullhus från 1870-talet och en helt ny detaljplan.

Förutsättningarna för det nuvarande förslaget är väsentligt annorlunda. Slussenområdet genomgår redan omfattande förändringar, och sedan 2013 finns en fastställd byggrätt för en byggnad på den aktuella kajplatsen. Det står alltså redan klart att något kommer att byggas där, och att beslutet kommer att fattas genom en relativt snabb bygglovsprocess.

Byggrätten, som styrs av samma detaljplan som nya Slussen, är utformad för att tillåta fyra sammanlänkade kubiska volymer. Detta har av vissa kritiker beskrivits som en begränsande faktor, men en kompetent arkitekt bör kunna arbeta kreativt inom dessa ramar för höjd och fotavtryck.

Skönhetsrådet, som var en av huvudkritikerna mot det tidigare förslaget på Blasieholmen, har ännu inte formellt involverats i den nuvarande processen. Rådet kommer att granska bygglovet när det skickas ut på remiss. Efter ingående studier av ritningsmaterial och byggnadens sammanhang i stadsmiljön framstår det nuvarande förslaget som väl anpassat till platsens förutsättningar.

Det finns förståelse för att byggnaden i den allmänna debatten kan uppfattas som alltför nedtonad, särskilt om förväntningarna varit inställda på spektakulär arkitektur i stil med Sydneyoperan eller Guggenheimmuseet i Bilbao. Men detta är snarare en styrka med förslaget. Nobel Center kommer att ligga intill Skeppsbroradens 19 kvarter – en ikonisk del av Stockholms stadsbild som fortsatt bör vara områdets huvudsakliga identitetsbärare.

I Skönhetsrådets tidigare yttrande till expertgruppen för nya Slussen 2014 kritiserades de två kontorshus som då föreslogs framför Glashuset och KF-anläggningen på Stadsgården. Baserat på en stadslandskapsanalys menade rådet att Södra bergens förkastningsbrant inte skulle skymmas, utan att de tillkommande byggnaderna borde sänkas och utformas som en förlängning av de befintliga tullhusen på kajen.

Arkitekt David Chipperfields förslag till Nobel Center har införlivat dessa synpunkter. I stället för ett högt kontorshus föreslås nu en lägre tegelbyggnad på kajen, vilket skapar en sammanhängande sekvens av kajbyggnader från Fotografiska mot Slussen.

Det aktuella förslaget är betydligt mer genomtänkt än det tidigare och kommer att ge Stockholm ett nytt publikt museum istället för en anonym kontorsbyggnad. Ingen ny byggrätt behöver skapas, vilket var ett problem med det övergivna Blasieholmsförslaget. Verksamheten kommer att förstärka Slussen och Stadsgården som kulturstråk, utan att konkurrera med Skeppsbrons historiska bebyggelse.

Naturligtvis finns det fortfarande detaljer som behöver vidareutvecklas i förslaget, exempelvis en tydligare huvudentré, byggnadens slutenhet mot öster och det inte helt övertygande mötet med kajen, där tekniska funktioner placerats i framträdande läge. Dessa aspekter borde utgöra grunden för en mer nyanserad professionell debatt inför det kommande bygglovsbeslutet – något som skulle gynna Stockholms arkitektoniska kvalitet och skönhet på lång sikt.