Lekfullt och spretigt när Gorillaz är tillbaka

Gorillaz nya album ”The mountain” blandar lekfullhet med skicklighet

Damon Albarns virtuella band Gorillaz är tillbaka med sitt tredje album under detta decennium, ”The mountain”. Många känner vid det här laget till det virala klippet där Albarn avslöjar hemligheten bakom bandets klassiska hit ”Clint Eastwood” – hur han helt enkelt använde pianoloopen ”Rock 1 Preset” på sin omnichord. Detta enkla avslöjande illustrerar på sätt och vis essensen av Gorillaz: ett lekfullt förhållningssätt till musik, men med en djup förståelse för vad som faktiskt fungerar kommersiellt.

”The mountain” följer efter det kreativt framgångsrika ”Song machine”-projektet från pandemiåret 2020, där nästan varje låt skapade ett eget musikaliskt universum. Därefter kom ”Cracker island”, som upplevdes som en mer traditionell uppföljare. Det nya albumet kan betraktas som en hybrid av dessa två föregångare.

Precis som med tidigare Gorillaz-produktioner är gästlistan imponerande och varierad. Här medverkar allt från Tony Allen, Omar Souleyman och Johnny Marr till Anoushka Shankar, och även inslag från sedan länge avlidna artister som Dennis Hopper och Bobby Womack. Denna blandning av röster och stilar har blivit något av ett kännetecken för bandet.

Singeln ”Orange county” utmärker sig med sitt visslande vemod och uppvisar tydlig hitpotential. Men albumets verkliga höjdpunkter finns bland de hittills osläppta låtarna. ”The empty dream machine” bär spår av Albarns arbete med Blur, särskilt deras senaste album ”The ballad of Darren”, men den dova mystiken i kombination med Black Thoughts imponerande gästverser gör den till en Gorillaz-låt när bandet är som bäst.

En annan höjdpunkt är ”Delirium”, som lever upp till sin titel med en egensinnig blandning av högstämda körer i Pet Shop Boys-stil och en kaxig spoken word-refräng från The Fall-sångaren Mark E. Smith, som avled för flera år sedan.

Grundidén som gör Gorillaz-album framgångsrika – känslan av att vad som helst kan hända – finns definitivt närvarande på ”The mountain”. Damon Albarns musikaliska nyfikenhet verkar inte ha avtagit det minsta. Språken och de musikaliska influenserna rör sig över hela världen, med ett särskilt fokus på den indiska musikscenen. Låten ”The happy dictator” uppges vara inspirerad av Turkmenistans president, vilket visar på Albarns fortsatta intresse för globala politiska teman.

Trots albumets många förtjänster känns ”The mountain” något för utdraget och spretigt för sitt eget bästa. En mer komprimerad version hade möjligen gjort större intryck. Lyssnarens intresse riskerar att svalna något under albumets gång, men de kreativa höjdpunkterna är onekligen imponerande.

Gorillaz fortsätter att vara ett av de mest innovativa projekten i modern popmusik. Med ”The mountain” bekräftar Damon Albarn sin position som en av vår tids mest mångsidiga artister, ständigt utforskande nya musikaliska territorier och samarbeten. Albumet får tre av fem i betyg, där låtarna ”The empty dream machine” och ”Delirium” framstår som de starkaste inslagen.

För fans av Gorillaz tidigare arbete erbjuder ”The mountain” både igenkänning och överraskningar. Albumet visar att Albarn fortfarande, över 20 år efter Gorillaz bildande, har förmågan att skapa musik som känns relevant och nyskapande, även om helhetsintrycket inte når samma höjder som bandets absoluta toppnoteringar.