”Les misérables” gör de eviga frågorna levande i Vällingby centrum

I sjutimmarsprojektet ”Les misérables” på Uppsala stadsteater ställs de stora existentiella frågorna om människans godhet och moral på sin spets. Victor Hugos mäktiga verk, som många känner igen från den populära musikalen, presenteras här i en renare teaterform som ger utrymme för berättelsens djupare filosofiska dimensioner.

Det är en ambitiös satsning som pågår under en hel dag, där publiken får följa med på en känslomässig resa genom 1800-talets Frankrike. Regissören har valt att fokusera på verkets centrala teman snarare än de välkända sångerna, vilket ger en mer nyanserad bild av karaktärernas inre konflikter och samhällets orättvisor.

Jean Valjean, den före detta straffången som kämpar för att bygga ett nytt liv, gestaltas med stark närvaro. Hans moraliska dilemman – hur man ska leva ett gott liv trots ett förflutet präglat av orättvisa – väcker frågor som är lika relevanta idag som när Hugo skrev romanen för över 150 år sedan.

Uppsättningen utnyttjar teaterns alla konstnärliga verktyg för att fördjupa sig i frågorna om vad som gör en människa god och vad vi är beredda att offra för våra värderingar. Scenografin är avskalad men effektiv, och ger skådespelarna utrymme att utforska karaktärernas komplexa känsloliv.

Till skillnad från musikalen, som ofta fokuserar på de dramatiska vändpunkterna och de känslomässiga höjdpunkterna, ger teaterversionen mer plats åt de långsamma, reflekterande momenten. Här finns tid för både publiken och karaktärerna att begrunda de existentiella frågor som Hugo ställer.

Polismannen Javert, vars stränga rättviseprinciper driver honom att förfölja Valjean genom åren, blir i denna tolkning mer än bara en antagonist. Hans obevekliga moral, som till slut blir hans undergång, fungerar som en spegel för publikens egna föreställningar om rätt och fel.

Det sociala och politiska landskapet i 1800-talets Frankrike får också en framträdande plats. Klasskillnader, fattigdom och revolutionära strömningar gestaltas på ett sätt som drar paralleller till vår egen tid, utan att bli övertydligt eller didaktiskt.

Fantine och hennes dotter Cosettes öden – från misär till hopp – berättar om kvinnors särskilt utsatta position i samhället. Deras historier väcker frågor om solidaritet och medmänsklighet som går bortom romantikens konventioner.

Studenternas revolutionära kamp vid barrikaderna blir en påminnelse om idealismens pris och vad människor är beredda att dö för. I dagens individualistiska samhälle känns dessa scener både främmande och tankeväckande.

Uppsättningens längd, sju timmar inklusive pauser, är en utmaning för publiken. Men det är också en del av upplevelsen – att ge sig hän åt ett konstnärligt verk som kräver tid och uppmärksamhet. I en tid av snabb mediekonsumtion blir det nästan en politisk handling att ägna en hel dag åt att fördjupa sig i ett klassiskt verk.

Ensemblen balanserar skickligt mellan historisk trovärdighet och moderna uttryck, vilket skapar en brygga mellan Hugos tid och vår egen. Kostymerna signalerar 1800-tal utan att bli museala, och språket känns levande trots verkets ålder.

För den som främst känner ”Les misérables” genom musikalen eller filmversionerna erbjuder teateruppsättningen ett nytt perspektiv på det välkända materialet. Utan sångernas emotionella styrning får texten och dialogen större tyngd, och berättelsens nyanser blir tydligare.

Det är i slutändan en föreställning som stannar kvar hos åskådaren långt efter att ridån gått ner. De stora frågorna om godhet, moral och mänsklig värdighet fortsätter att genljuda, precis som Hugo avsåg när han skrev sitt mästerverk. I en tid när många av samhällsproblemen som skildras i verket – ojämlikhet, rättvisa, medmänsklighet – fortfarande är högst aktuella, känns denna tolkning av ”Les misérables” både tidlös och angelägen.