Lite väl försiktigt när dagflicka möter nattflicka i en dystopisk framtid

Förtryckta klasser möts i dystopisk framtid: Isa Schöiers debutroman utforskar klasskillnader bland barn

I en överbefolkad framtid med knappa resurser, giftiga regn och systematiserade orättvisor utspelar sig Isa Schöiers debutroman ”Nattfolket”, som skildrar ett samhälle där klyftorna mellan samhällsklasserna har cementerats i en radikal uppdelning mellan dag- och nattfolk.

Boken, utgiven på BonnierCarlsen och riktad till läsare från nio år, tar oss med till en framtida värld som påminner om den i ”Blade Runner”. Här möts tolvåriga Sonya från den privilegierade överklassen och trettonåriga Aki från det förtryckta nattfolket – de som tvingas arbeta när dagfolket sover.

Mötet mellan dem sker när Sonyas familj, trots sin höga status, tvingas hyra ut hennes säng under dagtid för att få ekonomin att gå ihop. Detta arrangemang är belagt med stor skam i den framtida världen där kontakt mellan samhällsklasserna är strängt förbjuden.

Sonya kommer från en välkänd familj där mamman är en berömd astronaut som befinner sig på en rymdexpedition 5,5 ljusår bort, medan pappan arbetar på den fruktade statsmakten Byrån. Men trots den höga statusen är föräldrarna helt frånvarande. I hemmet finns bara hennes kontrollerande storebror och en obehaglig AI-docka som övervakar henne.

Aki, å andra sidan, är föräldralös och ljuger om sin ålder för att få arbeta i Mellanstaden med att rengöra frätande batterier på stadens återvinningscentral. Alternativet vore att tvingas arbeta under jordytan i det fruktade schaktet – ett öde som väntar de flesta i hennes samhällsklass.

Trots att de två flickorna har lärt sig att frukta och ignorera varandra, växer en nyfikenhet fram. De börjar kommunicera genom hemliga meddelanden, medvetna om att upptäckt skulle innebära allvarliga konsekvenser – Aki skulle skickas till schaktet och även Sonya skulle bestraffas.

Situationen tillspetsas när Aki blir allvarligt sjuk och inte hinner lämna sängen innan Sonya kommer hem från skolan. Detta blir början på en förbjuden vänskap där Sonya försöker rädda Aki medan faror lurar överallt omkring dem.

Schöiers roman är faktiskt baserad på en pjäs med samma namn, vilket märks i textens karaktär. Dialogerna präglas av teaterscenens långsamhet, närvaro och reflekterande karaktär. Detta skapar en intim känsla men kan ibland ske på bekostnad av det rena läsdrivet.

I sin skildring av denna dystopiska framtid håller Schöier tillbaka något, vilket lämnar flera intressanta frågor obesvarade. Den teknologiska nivån i bokens värld framstår som ojämn – samtidigt som rymdresor över enorma avstånd är möjliga, verkar mycket annan teknologi ha gått bakåt. Bokens AI-docka framstår till exempel som förvånansvärt simpel jämfört med dagens verkliga AI-system.

Läsaren får heller aldrig veta det bakomliggande syftet med samhällets strikta uppdelning eller varför barnen hjärntvättas att visa uppskattning. Dessa obesvarade frågor lämnar luckor i förståelsen av den värld författaren byggt upp.

Bokens huvudfokus ligger istället på den komplexa vänskapen mellan de två flickorna – en relation som påminner om en modern Romeo och Julia-historia där klassbakgrunden ersätter familjefejden. Trots deras olika uppväxt förenas de i sin längtan efter äkta vänskap och en närvarande förälder.

”Nattfolket” blir därmed främst en berättelse om hur medmänsklighet kan övervinna djupt rotade samhällsstrukturer och fördomar, även i en värld där sådana kontakter är strängt förbjudna. Den lyfter viktiga frågor om klassklyftor, övervakning och motstånd på ett sätt som är tillgängligt för yngre läsare, även om vissa aspekter av världsbygget kunde ha utvecklats ytterligare.

Boken ger en tankeväckande inblick i hur klasskillnader kan manifesteras i en framtida värld och hur barn, trots systemets försök att hålla dem åtskilda, ändå hittar vägar till förståelse och solidaritet över de sociala barriärerna.