Luke Combs vill bli bredbent toppliste-cowboy igen

Den amerikanska countrystjärnan Luke Combs nya album ”The way I am” landar i en genre där även små progressiva steg kan väcka starka reaktioner. Combs, som under de senaste åren nått långt utanför countryns traditionella publikbas, har positionerat sig i ett intressant mellanläge på den amerikanska kulturkartan.

Hans framgångsrika cover på Tracy Chapmans ”Fast car” blev en crossover-hit som öppnade dörrar till nya lyssnarskaror. Det faktum att han valde att spela in en låt ursprungligen framförd av en svart kvinnlig artist var i sig ett ställningstagande i countryvärlden, där traditionella värderingar ofta står starka.

Combs har dessutom tagit tydlig ställning mot rasism och offentligt tagit avstånd från sitt tidigare användande av den kontroversiella sydstatsflaggan. Detta har, föga förvånande, fått delar av countryns mest konservativa publik att stämpla honom som ”woke” – ett skällsord i dessa kretsar för någon som anses ha gett efter för progressiva värderingar.

Artisten beskriver själv sin position som att vara ”inte tillräckligt liberal för liberaler, inte tillräckligt konservativ för konservativa”. Det är en intressant balansgång som potentiellt kunde ha gjort hans sjätte studioalbum ”The way I am” till något nyskapande och tankeväckande inom genren.

Tyvärr levererar inte albumet på den fronten. Musikaliskt håller sig Combs tryggt inom countryns mest tillrättalagda ramar. Efter det mer sparsmakade föregående albumet ”Fathers & sons”, som utforskade mansroller och familjerelationer, verkar ambitionen här vara att återta positionen som en kommersiell kraft på topplistorna.

Albumets rockigare spår kännetecknas av överdrivna gitarrarrangemang som nästan blir parodiska i sin överproduktion. Dessa låtar riktar sig tydligt till en manlig countrypublik med traditionella värderingar. De mer nedtonade låtarna i mellantempo lider samtidigt av motsatt problem – de är så anonymt utslätade att de knappt gör avtryck.

Det är egentligen bara i några få ballader som Combs lyckas skapa något minnesvärt. Både titelspåret ”The way I am” och singeln ”Be by you” sticker ut som emotionellt resonerande andningshål i ett annars förutsägbart album. Dessa låtar, som påminner om George Jones klassiska kärleksballader, utforskar långvariga relationens acceptans för varandras brister och fel.

Detta bekräftar Combs förmåga att leverera känslomässigt träffsäkra låtar när han vågar tona ner produktionen och låta sångens innehåll stå i centrum. Tyvärr är dessa stunder alltför sällsynta på ett album som mestadels verkar designat för att tilltala den breda countrypubliken utan att utmana eller överraska.

Luke Combs befinner sig vid ett intressant vägskäl i sin karriär. Med sin enorma popularitet och position inom countryvärlden har han möjlighet att flytta genrens gränser och utmana dess mer konservativa element. På ”The way I am” väljer han dock den säkra vägen, vilket resulterar i ett album som får betraktas som en missad möjlighet att förnya en genre som ibland kan kännas fast i sina egna konventioner.

Albumet får därmed anses vara ett steg tillbaka jämfört med den musikaliska och tematiska utveckling han visat tidigare. För nya lyssnare som lockats till Combs genom hans cover på ”Fast car” erbjuder ”The way I am” få överraskningar, medan inbitna countryfans förmodligen kommer att uppskatta det välproducerade men förutsägbara innehållet.