Makalös världspremiär och stående ovationer med Barbara Hannigan i Göteborg

I konsertsalen möts tradition och nytänkande när Barbara Hannigan gästar Göteborg

Fullsatt konserthus, andäktig tystnad och stående ovationer – när Göteborgs Symfoniker och deras förste gästdirigent Barbara Hannigan bjuder på en kväll med musik av Laura Bowler, György Ligeti och Olivier Messiaen visar sig dragningskraften i mötet mellan etablerad konstmusik och samtida tonsättarskap.

Kvällens höjdpunkt var världspremiären av ”The white book”, ett verk där brittiska kompositören Laura Bowler, själv sångerska, hämtat textraderna från Han Kangs sparsmakade roman med samma namn. Hannigan, insvept i en slående vit klädnad, förvandlade sin sopranstämma till ett mångsidigt uttrycksmedel för verkets emotionella landskap.

Hennes röst svävade genom långa melismatiska vågrörelser över en liten ters i abstraherad sorg. Med katatonisk intensitet frammanade hon det utfrätta språket från Han Kangs text, samtidigt som hon bemästrade skyhöga toner med en kombination av teknisk smidighet och skör känslighet. I vissa passager verkade det nästan som om Hannigan gav röst åt sin egen andning.

Bowlers verk ekar av Hans Abrahamsens moderna klassiker ”Let me tell you” från 2010-talet, också den uruppförd av Hannigan. Under framförandet av ”The white book” leddes Göteborgs Symfoniker av den unga dirigenten Bar Avni, en av Hannigans protegéer, medan verkets ljudbild förstärktes med inslag av liveelektronik.

När Hannigan själv tog över dirigentpinnen för kvällens äldre verk, visade hon sin förmåga att balansera mellan precision och frihet. Olivier Messiaens ”Tre små liturgier” är allt annat än små i sin musikaliska omfattning. Det virtuosa pianospelet, med dess fågelkvittrande passager, tillsammans med det eteriska ljudet från instrumentet ondes martenot, skapade en hypnotisk ljudbild. Enstämmig damkör sjöng tonsättarens egna ord av religiös extas och surrealism. När verket uruppfördes på 1940-talet lär kritiker ha liknat det vid ”änglar med läppstift” – en beskrivning som fortfarande känns träffande för denna gränsöverskridande musik.

György Ligetis ”Clocks and clouds” från 1970-talet representerade en annan dimension av konstmusikens uttrycksmöjligheter. Här skapade tolv sångerskor tillsammans med orkestern ett komplext mönster som växlade mellan mekanisk precision och föränderliga klangmoln. Under Hannigans ledning förvandlades detta tekniskt krävande verk till en lek med ljud och perception – ett musikaliskt synvilla för örat, en ”trompe l’oreille”.

Barbara Hannigan, som gjort sig känd både som sångerska och dirigent i världsklass, visade under kvällen varför hon blivit en så eftertraktad kraft inom samtida musik. Hennes förmåga att kombinera teknisk briljans med emotionellt djup, både som vokalist och dirigent, gjorde kvällen till något utöver det vanliga för den göteborgska publiken.

Symfonikernas samarbete med Hannigan illustrerar också orkesterns strävan efter att balansera mellan tradition och förnyelse. Genom att presentera nyskrivna verk tillsammans med etablerade 1900-talsklassiker bygger de broar mellan olika musikgenerationer och stilar.

Publikens entusiastiska mottagande – med fullsatta rader och stående ovationer – bekräftar att det finns ett starkt intresse för denna typ av utmanande och nyskapande program, även utanför de mest specialiserade musikkretsarna. I en tid när många konstmusikaliska institutioner kämpar med publikunderlag, visar Göteborgs Symfoniker och Barbara Hannigan att det finns vägar framåt genom konstnärlig excellens och modiga programval.