Mardrömslika ”Macbeth” hade mått bra av mer blod och kaos

Efter närmare 400 år fortsätter Shakespeares ”Macbeth” att fascinera och utmana såväl teaterskapare som publik. I Uppsala stadsteaters nya uppsättning möts vi av en tolkning som både imponerar visuellt och väcker frågor om pjäsens tidlösa tematik.

På scenen utvecklas en skotsk mardröm där det fysiska skådespeleriet står i centrum. Ensemblen, ledd av regissörens vision, skapar genomgående vackra scenbilder som fångar blicken. De koreograferade rörelserna och det kroppsliga uttrycket bidrar till en estetiskt tilltalande helhet som onekligen är föreställningens styrka.

Uppsättningen utmärker sig genom sitt konstnärliga angreppssätt. Det finns en lekfullhet i uttrycket som gör den till något av en teaterälskares överkurs – intellektuellt stimulerande och visuellt intressant för den som är bevandrad i Shakespeares universum. Scenografin och ljussättningen samspelar effektivt för att förstärka den mörka atmosfär som genomsyrar berättelsen om makt och mordisk ambition.

Men trots den konstnärliga höjden saknas något väsentligt i denna tolkning. Genom att fokusera så starkt på ”Macbeth” som en skotsk mardröm hamnar föreställningen i en märkligt kontextlös position. Den politiska dimensionen, som annars är så central i Shakespeares maktdrama, blir ovanligt frånvarande.

Shakespeare skrev ”Macbeth” under en tid av intensiv politisk turbulens i England, med tronföljdsstrider och religiösa konflikter. Pjäsen har genom århundraden använts för att spegla samtida maktkamper och etiska dilemman. Men i denna uppsättning tycks dessa aspekter ha tonats ned till förmån för de visuella och fysiska elementen.

Det är naturligtvis ett konstnärligt val att betona vissa aspekter framför andra. Uppsala stadsteaters ensemble demonstrerar en imponerande förmåga att gestalta berättelsen genom kropp och rörelse. De välkoreograferade scenerna skapar en rytm som bär föreställningen framåt, även när den tematiska djupdykningen uteblir.

För teaterpubliken i Uppsala innebär denna uppsättning en möjlighet att uppleva en klassiker i ny tappning. Samtidigt väcker den frågor om hur vi idag förhåller oss till historiska verk. När en pjäs som ”Macbeth” – med dess rika undertext om maktens korruption, samvetets kval och politiska legitimitet – presenteras primärt som en estetisk upplevelse, vad går förlorat i transformationen?

Den svenska teatertraditionen har ofta värdesatt politisk relevans och samhällskritik. I det perspektivet framstår denna ”Macbeth” som något av ett undantag. Istället för att dra paralleller till vår tids makthavare och moraliska dilemman, bjuder uppsättningen in till en mer abstrakt och stiliserad upplevelse.

Kanske är det just i denna kontrast som föreställningens särart ligger. I en tid när mycket scenkonst explicit kommenterar samtidsfrågor, väljer Uppsala stadsteater att låta ”Macbeth” existera i sitt eget universum, som en mörk saga vars allmängiltiga teman får tala för sig själva utan direkt koppling till vår tids konflikter.

För publiken blir upplevelsen således tvådelad. Å ena sidan finns det mycket att uppskatta i det hantverksmässiga utförandet och den visuella kompositionen. Skådespelarnas fysiska prestation och samspel skapar minnesvärda bilder som etsar sig fast. Å andra sidan kan den som söker en ”Macbeth” som explicit reflekterar vår samtid känna en viss besvikelse.

Uppsala stadsteaters tolkning påminner oss om teaterns dubbla funktion: som ett rum för estetisk njutning och som en plats för samhällsreflektion. I denna uppsättning dominerar det förstnämnda, utan att helt överge det senare. Det är en ”Macbeth” som framför allt vill behaga ögat och stimulera fantasin, snarare än att utmana våra föreställningar om makt och moral.

För teaterbesökaren som är beredd att möta Shakespeare på dessa villkor väntar en visuellt stimulerande upplevelse, där den skotska mardrömmen framträder i all sin kusliga skönhet. Men den som söker tydligare paralleller till vår tids maktkamper får leta själv mellan raderna i denna stilistiskt starka men politiskt tillbakadragna tolkning av en av litteraturhistoriens mest betydelsefulla dramer.