Marionetteatern trollar fram clownnäsor till den förtjusta barnpubliken

I Marionetteaterns senaste produktion får publiken stifta bekantskap med en ovanlig huvudperson – en röd handske vid namn Charlie. ”Handsken är lös” är en föreställning där Magnus Erenius ensam intar scenen och med imponerande fingerfärdighet väcker liv i denna till synes enkla rekvisita.

Klädd i elegant helsvart framträder Erenius som en mästare i konsten att animera det vardagliga. Med minimala medel skapar han ett helt universum kring Charlie, handsken som under föreställningens gång utvecklas till en fulländad karaktär med både personlighet och uttrycksfullhet.

Föreställningen utforskar relationen mellan Charlie och en mystisk kompanjon, samtidigt som liemannen lurar i bakgrunden – ett djärvt grepp som visar att även barnteater kan hantera existentiella teman med både lätthet och djup.

Det är fascinerande att bevittna hur Erenius med endast sina händer och några enkla attribut kan fånga en hel publiks uppmärksamhet. Hans förmåga att växla mellan olika karaktärer och stämningar vittnar om en scenisk närvaro utöver det vanliga. Utan att förlita sig på överdådiga specialeffekter eller komplicerad scenografi låter han istället det avskalade uttrycket tala för sig självt.

Marionetteatern, som grundades 1958 och sedan 1960 varit en del av Stockholms stadsteater, har länge varit en viktig institution inom svensk dockteater. Under årens lopp har teatern utvecklats från traditionell dockteater till att experimentera med olika uttrycksformer, där ”Handsken är lös” representerar en intressant utveckling av genren.

Dockteater och objektteater har under de senaste decennierna genomgått en renässans både i Sverige och internationellt. Från att tidigare främst ha betraktats som barnunderhållning har konstformen alltmer kommit att uppskattas även av vuxna, något som denna föreställning är ett tydligt exempel på.

Den röda handsken Charlie fungerar i föreställningen som en metafor för mänsklig sårbarhet och styrka. Genom att använda något så alldagligt som en handske lyckas Erenius beröra existentiella frågor om liv, död och mening – teman som sällan behandlas i teater för yngre åldrar, åtminstone inte på ett så direkt sätt.

Regissören har valt att låta föreställningen balansera mellan det lekfulla och det allvarliga. Ett modigt val som visar tilltro till barnpublikens förmåga att ta till sig komplexa teman, samtidigt som vuxna i publiken kan uppskatta djupet i berättelsen.

Scenografin är minimalistisk men effektiv. Enkla ljusförändringar används för att markera skiften i berättelsen och skapa olika stämningar. Ljudbilden, som består av både musik och subtila ljudeffekter, kompletterar det visuella utan att ta över.

”Handsken är lös” är en del av en bredare trend inom scenkonst där gränsen mellan dockteater, mim och objektteater suddas ut. Magnus Erenius placerar sig med denna föreställning i framkant av denna utveckling och visar prov på en förståelse för hur dessa olika uttrycksformer kan kombineras.

För Marionetteatern, som under de senaste åren satsat på att förnya sin repertoar, representerar denna produktion ett viktigt steg i ambitionen att nå både traditionella och nya publikgrupper. Genom att låta en soloartist ta plats på en scen som vanligtvis befolkas av dockor och marionetter skapar man också en intressant dialog med teaterns egen historia.

Det sägs ofta att verklig kreativitet föds ur begränsningar. I ”Handsken är lös” blir detta påtagligt när en röd handske transformeras från ett enkelt vardagsföremål till en komplex karaktär som väcker både skratt och eftertanke.

För den som är intresserad av innovativ scenkonst utgör ”Handsken är lös” ett spännande exempel på hur mycket som kan åstadkommas med så lite. Magnus Erenius fingerkonst är inte bara underhållande – den påminner oss också om teaterns förmåga att med enkla medel skapa magi.