Markus Krunegård: ”Man måste tramsa utanför scenen för att göra något seriöst på den”

I källarlokalen på Södermalm tar artisten Markus Krunegård emot, omgiven av musikinstrument, neonskyltar och förstärkare. Han har bara haft nycklarna i en vecka till den nyförvärvade replokalen som enligt hans beskrivning är målad i svart och en färg han kallar för ”livmodersröd”.

”Stället känns lite som steget efter en punkreplokal nu. Jag skulle vilja smälla av en bomb här och få allt vitt,” säger Krunegård medan han blickar ut över sina nya ägor.

I februari i år släppte Markus Krunegård sitt tionde soloalbum ”Bastard” och har sedan dess turnerat flitigt runt om i landet. Den 10 oktober avslutas turnén med en konsert i Globen, eller Avicii Arena som den numera heter.

”Globen, kungahuset och midsommar. Det är väldigt stort för alla svenskar oavsett vad man tycker om det. Det är en konstig symbol,” reflekterar han.

När frågan kommer upp om huruvida konserten i Globen representerar en milstolpe i karriären, svarar Krunegård avslappnat: ”Vad fan, det är väl kul att prova! För mig var det ingen strategi eller plan. För andra svenska band som spelar där, som Viagra Boys och The Hives, så är det deras enda gig i Sverige. Det är ju mycket smartare. Jag har gjort trettio andra gig och hittade inget ställe att spela på i Stockholm i somras. Sedan blev klockan mycket och då sa jag på skämt till min bokare att nu kör vi Globen i höst i stället.”

Tidigare komponerade Krunegård sin musik i en källarlokal under en sushirestaurang inte långt från det nya stället. Den lokalen gav till och med namn åt hans sjunde album ”Tutti frutti – från lokalen under sushin”. Men den tiden är nu förbi.

”Den är ett minne blott. Kvinnan som lagar sushin, hon hade vattenläcka, stackarn. Det måste ha varit väldigt mycket vatten alltså, i väggarna och i hela bjälklaget. Alla mina synthar var fulla med vatten,” berättar han.

Den fuktiga miljön lockade även till sig oönskade gäster – något Krunegård blev smärtsamt medveten om när han behövde skaka ut möss ur sina gitarrer. På frågan om han var försäkrad svarar han: ”Nej. Det ska jag skaffa nu.”

Globenspelningen, som är Markus Krunegårds hittills största, har marknadsförts med både en poddserie och färgglada affischer runt om i Stockholm under parollen ”nu fyller vi halva Globen”.

”Det man vill är att folk i alla fall ska veta om att det sker. Sedan om de kommer eller inte, det kan man inte påverka riktigt,” säger han när han reflekterar över marknadsföringsstrategin.

Krunegård drar en jämförelse med Ronny och Ragges återföreningsgig som ägde rum i Globen i september: ”Då konstaterade jag att de tramsar på scenen men behöver inte göra någonting tramsigt runt omkring. De fyller hela Globen och har Markoolio som förband. En jävla smash! Själv måste man tramsa utanför scenen för att försöka göra något seriöst på den.”

Den nya replokalen har sina utmaningar. Längs taket går stora rör som konstant avger ett porlande ljud, vilket inte är optimalt för ett utrymme avsett för musikproduktion. Dessutom finns det begränsningar för ljudnivån.

”Vi har skrivit på ett kontrakt som säger att vi inte får låta högt här i alla fall. Det är något kristet här ovanpå. Lokalen under Gud får det bli nu,” säger han med ett leende.

När den avslutande konserten nu närmar sig och frågan ställs om arenan kommer att vara halvfull eller halvtom, svarar Markus Krunegård med sin karakteristiska humor: ”Halva Globen kommer vara helfull, inget annat. Jag kommer försöka hålla mig halvfull. Sedan på lördagen kommer jag att vara heltom.”

Den 46-årige artisten, som inledde sin karriär som sångare i bandet Laakso innan han slog igenom som soloartist med albumet ”Markusevangeliet” 2008, är nu inne på sitt tionde soloalbum. Under sin karriär har han etablerat sig som en av Sveriges mest särpräglade artister med sin egensinniga lyrik och musikaliska uttryck.

När Krunegård nu avslutar sin turné i Avicii Arena den 10 oktober gör han det med en omfattande katalog i ryggen och ett nytt kreativt utrymme att återvända till – även om det just nu mest påminner om en färgglad fritidsgård för vuxna, full av musikskapandets alla verktyg och möjligheter.