Mina Asp Romefors: Därför kan vi inte släppa 2016 som trend

Den digitala vändpunkten 2016: Från gemenskap till algoritmernas tyranni

När internets användare nu blickar tillbaka på 2016 genom en våg av inlägg och bilder på sociala medier, handlar det inte om längtan efter ett särskilt bra år. Snarare speglar nostalgihysterin en digital brytpunkt som för alltid förändrade vårt förhållande till internet.

Året 2016 beskrevs redan då i samtida krönikor som ”spektakulärt dåligt”. USA röstade fram Donald Trump till president, Storbritannien valde att lämna EU genom Brexit-omröstningen, och Europa skakades av terrorattacker i Bryssel, Nice och Berlin. Det var knappast en tid att längta tillbaka till.

Ändå har 2016 blivit föremål för en nostalgivåg som sköljt över sociala medier. Förklaringen kan ligga i att detta år markerade slutet på en mer oskuldsfull digital era och början på något helt annat.

Före 2016 befann sig både kändisar och vanliga användare i vad som kan liknas vid en digital sandlåda. Vi publicerade selfies med hundfilter, färgglada semesterbilder och ögonblick från Pokémon Go-jakter. Det var en tid då det faktiskt var roligt att vara på internet.

Instagram fungerade då enligt enkla, demokratiska principer. Kronologin styrde vad som visades i flödet – det som publicerades först kom högst upp. Användarna såg endast innehåll från konton de själva valt att följa. Det fanns en jämlikhet i plattformen, där alla tävlade på samma villkor om synlighet.

Men i slutet av 2016 förändrades allt. Instagram införde sina egna algoritmer och mycket av innehållet försvann plötsligt i det digitala bruset. Användare började se inlägg från personer de inte följde, och det skulle senare visa sig att en ”snygghetsalgoritm” prioriterade vissa utseenden framför andra.

Samtidigt skedde en social stratifiering inom sociala medier. Vissa användare fick blå verifieringsbockar och en ny kategori digitala personligheter uppstod – ”influerare”. Ordet togs in i nyordslistan 2016 och beskrevs som ”en person vars inflytande används i marknadsföringssammanhang”.

Marknaden och kommersialismen klev därmed på allvar in i sociala mediers värld, och med dem följde konkurrensen. De nya algoritmerna möjliggjorde för vissa konton att växa sig enorma, samtidigt som sponsrade inlägg blev allt vanligare. Influerarna började tjäna pengar på det som tidigare varit en gemensam, lustfylld aktivitet – att dela med sig av sitt liv online.

En tjurfäktning mellan olika influerare inleddes i rasande takt. De förstod snabbt att uppmärksamhet och publicitet var den nya valutan, inte innehållets kvalitet. Ju större följarskara, desto mer välbetalda samarbeten kunde man locka till sig. Sociala medier förlorade därmed sin spontanitet och genuina karaktär.

Algoritmerna satte igång vad som kan beskrivas som en ”masseparation” där våra digitala liv började styras enligt filterbubblornas logik. Den gemenskap som tidigare funnits på internet splittrades, och vi blev allt mer isolerade från varandra i digitala öar.

Fenomen som Pokémon Go-hysterin 2016, som faktiskt förenade människor i den fysiska världen genom en digital upplevelse, har inte fått någon verklig efterföljare. Just eftersom vi nu lever i alltmer separata digitala verkligheter.

Kanske är det därför ”2016-trenden” har blivit så stark – den representerar en längtan efter en tid då internet fortfarande kändes som en plats för gemenskap snarare än kommersiell konkurrens och algoritmstyrd isolering.

Så när vi nu ser tillbaka på 2016 med nostalgiska ögon, är det inte själva året vi längtar efter. Det är känslan av ett internet där vi alla var jämlikar, där kronologin styrde över algoritmerna, och där delandet av våra liv online fortfarande var en gemensam lek snarare än en konkurrensutsatt marknad.