Modigt om kejserliga övergrepp som klassresans pris

I antiken finns berättelser som fortfarande talar till oss över årtusendena. En sådan historia är den om kejsare Hadrianus och hans unge älskare Antinous, vars öde har fascinerat konstnärer och författare genom seklen. Nu tar författaren Elin Boardy sig an denna komplexa kärlekshistoria i en ny roman där hon modigt väljer att låta den unge Antinous själv föra ordet.

Romanen belyser den ojämlika maktrelationen mellan den romerske kejsaren och den unge mannen från provinsen Bithynien, i dagens Turkiet. Antinous fördes som tonåring till det kejserliga hovet, där han blev Hadrianus favorit och följeslagare. Deras förhållande varade i ungefär sex år tills Antinous under mystiska omständigheter drunknade i Nilen år 130 e.Kr.

Boardys skildring ger läsaren en inblick i antikens komplexa syn på kärlek, makt och sexualitet. Hon målar upp en bild av det romerska riket under sin storhetstid, när Hadrianus regerade över ett imperium som sträckte sig från Britannien till Mellanöstern. Genom Antinous ögon får vi följa med på de långa resorna genom riket och uppleva hovlivet med dess intriger och lyx.

Att ge röst åt Antinous är ett djärvt grepp. Historiskt sett vet vi mycket lite om honom utöver hans roll som kejsarens älskare. Efter sin död blev han gudomligförklarad av den sörjande Hadrianus, som lät uppföra en stad i hans namn och beordrade att statyer av den vackre ynglingen skulle placeras över hela riket.

Romanen undersöker priset för den sociala klassresan som Antinous genomgår. Från enkla förhållanden i provinserna stiger han till de högsta samhällsskikten, men till vilket pris? Boardy skildrar hur den unge mannen måste anpassa sig till den romerska elitens förväntningar och samtidigt hantera sin egen identitet och sina egna behov.

I sin recension noterar Ulrika Milles att romanen kunde ha blivit mörkare. Det ligger något i den observationen. Relationen mellan en mäktig man i medelåldern och en ung pojke skulle i dagens kontext otvetydigt betraktas som övergrepp, oavsett den samtida romerska kulturens annorlunda normer. Boardy navigerar försiktigt i detta moraliska landskap, men kanske alltför försiktigt.

Den antika världen var brutal på många sätt. Slaveri var en självklar institution, och sexuell exploatering av unga män och kvinnor var utbrett bland samhällets övre skikt. Att Antinous position vid hovet innebar både privilegier och förtryck framkommer i romanen, men kanske kunde skildringen av maktmissbruket varit ännu tydligare.

Samtidigt lyckas Boardy fånga den antika världens estetik och sinnesstämning. Hon skildrar effektivt de olika kulturerna inom det romerska riket – från det sofistikerade Alexandria till de avlägsna provinserna i norr. Genom Antinous ögon får läsaren uppleva hur det kändes att vara en outsider i maktens centrum, både privilegierad och exploaterad.

Berättelsen om Antinous har genom historien ofta fått symbolisera en idealiserad homosexuell kärlek, men Boardys roman visar att verkligheten var betydligt mer komplex. Hon skildrar den asymmetriska relationen mellan kejsaren och hans följeslagare utan att falla för enkla kategoriseringar.

Romanen väcker också tankar om historisk rättvisa. Genom att ge Antinous en egen röst försöker Boardy återupprätta en historisk person som främst gått till historien som ett objekt för en mäktig mans begär. Det är ett försök att fylla tomrummen i historien, att skapa en berättelse där källmaterialet tiger.

För läsaren som är intresserad av antikens värld erbjuder romanen en välresearchad inblick i romarrikets vardag och ceremonier. Boardys noggranna skildringar av allt från matvanor till religiösa ritualer bidrar till att ge liv åt en värld som ligger två årtusenden bort från vår egen.

Berättelsen om Hadrianus och Antinous fortsätter att fascinera oss eftersom den rör vid tidlösa teman – kärlek, makt, exploatering och odödlighet. I Boardys tolkning blir den också en berättelse om priset för social rörlighet och den personliga identitetens sårbarhet i maktens korridorer.