Morrissey är tillbaka med vilda svingar åt alla håll

Den kontroversielle Morrissey återvänder med sitt fjortonde soloalbum

Efter en tumultartad femårsperiod präglad av skivbolagskonflikter, inställda konserter och upprepade kontroverser kring sina politiska åsikter har Morrissey nu släppt sitt fjortonde soloalbum, ”Make-up is a lie”.

Redan i öppningsspåret ”You’re right, it’s time” sätter den förre Smiths-frontmannen tonen för skivan med textrader som: ”I wanna speak up and not be trapped by censorship / In search of wisdom so much wiser than my own”. Det är uppenbart att sångaren känner sig missförstådd och vill ta revansch efter år av kritik.

Som många andra offentliga personer med stark självbild förväxlar dock Morrissey begreppet ”censurerad” med att bli ”rimligt ifrågasatt”. Hans anklagelser om att vara tystad kommer i en tid då han själv upprepade gånger kritiserats för uttalanden som uppfattats som högerextrema och för sitt stöd till nationalistiska politiska rörelser.

Den nu 65-årige artisten har under de senaste åren blivit lika känd för sina kontroversiella åsikter som för sin musik. Han har kritiserats för att uttrycka sympatier för det brittiska högerpartiet For Britain och för uttalanden om invandring som många uppfattat som främlingsfientliga.

Textmässigt bjuder ”Make-up is a lie” på få överraskningar. Den en gång så briljante ordkonstnären från Manchester visar endast glimtar av sin tidigare skärpa. Enstaka formuleringar lyser till, men helhetsintrycket är av en artist där den poetiska precisionen fått stå tillbaka för kontroversiella ställningstaganden.

Paradoxalt nog erbjuder albumet musikaliskt sett flera ljuspunkter. Inom de relativt snäva ramar Morrissey arbetar hörs en kreativ rastlöshet som faktiskt fungerar väl. Här finns flera poplåtar som påminner om varför han en gång var så älskad – något som komplicerar den ständiga diskussionen om huruvida man kan separera verket från personen, en debatt som numera oundvikligen omger varje nytt Morrissey-album.

”Headache”, skivans höjdpunkt, är en drömsk ballad som mot slutet bryts upp av ett skickligt gitarrparti som för tankarna till Robert Fripp. De avslutande spåren ”Many icebergs ago” och ”The monsters of Pig Alley” bildar tillsammans en överraskande lågmäld och avslappnad final på ett annars ganska ojämnt album.

Ett av de mer intressanta spåren är ”Lester Bangs”, en hyllning till den legendariske amerikanske musikkritikern med samma namn. I låten reflekterar Morrissey över hur Bangs artiklar om band som Roxy Music och New York Dolls inspirerade honom som ung man. Det är en välgörande glimt av den passionerade musikälskare Morrissey en gång var, innan han blev den bittra och kontroversiella figur han numera ofta uppfattas som.

Warner Music, som distribuerar albumet via etiketten Sire Records, fortsätter därmed sitt samarbete med Morrissey trots de senaste årens turbulens. För bara ett par år sedan anklagade sångaren sitt tidigare skivbolag BMG för att ha ”censurerat” honom – en anklagelse som passar väl in i den självbild han förmedlar på detta album.

För inbitna fans innehåller ”Make-up is a lie” tillräckligt med kvaliteter för att motivera köpet, medan mer tillfälliga lyssnare sannolikt kommer att lämnas oberörda. Albumet lär knappast övertyga kritikerna om att Morrissey är på väg tillbaka till storhetstiden, men det visar åtminstone tecken på musikalisk vitalitet.

Trots de tidvis lyckade musikaliska arrangemangen kan man inte undgå att reflektera över hur långt Morrissey har vandrat från den unge man som en gång stod för känslig outsiderpoesi och skarpa samhällsobservationer. Vad som återstår är en komplex, motsägelsefull konstnär vars envishet är både hans största styrka och svaghet.