Nicholas Wennö: Därför är ”Slow horses” tidernas kvickaste spionserie

I den brittiska underrättelsetjänstens skuggvärld har författaren Mick Herron skapat en ny sorts antihero – den förfallne, misslyckade spionen. Med romanserien ”Slow horses” har han vänt upp och ner på spiongenrens konventioner och samtidigt levererat en sylvass kommentar till det moderna politiska landskapet.

Till skillnad från den glamorösa värld som Ian Fleming skapade för James Bond, eller den moraliska komplexitet som John le Carré skildrade, befolkas Herrons universum av utstötta agenter som förvisats till ”Slough House”. Det är ett sjaskigt kontorshus långt från MI5:s glänsande högkvarter, där karriärmässiga misslyckanden straffas med meningslösa pappersarbeten under ledning av den groteske Jackson Lamb.

Serien har under de senaste åren fått ett enormt genomslag, inte minst genom den hyllade TV-adaptionen med Gary Oldman i rollen som den vulgäre, flatulente men briljante Lamb. Serieversionen, som produceras av Apple TV+, har blivit en kritikerfavorit och lockat tittare som kanske aldrig tidigare intresserat sig för spiongenren.

Det som verkligen särskiljer Herrons berättelser är den träffsäkra kombinationen av svart humor och politisk satir. I en tid då verkligheten ibland överträffar fiktionen – med politiska skandaler, informationskrig och ”fake news” – fungerar ”Slow horses” som en skrattspegel för vår tids politiska galenskap.

”Jag började skriva dessa böcker långt innan Brexit och Trump, men verkligheten har på många sätt kommit ikapp fiktionen,” har Herron kommenterat i intervjuer. Hans skildringar av inkompetenta politiker, mediamanipulation och institutionell korruption känns ibland obehagligt profetiska.

Litteraturkritiker har pekat på hur Herron skapat en helt ny subgenre inom spionlitteraturen. Medan traditionella spionberättelser ofta handlar om storskaliga konspirationer och hjältar som räddar världen, fokuserar ”Slow horses” på de som misslyckats, som snubblat på vägen och som sällan får äran även när de lyckas lösa ett fall.

Särskilt intressant är hur bokserien speglar Storbritanniens förändrade roll i världspolitiken. Det post-imperialistiska Storbritannien, som kämpar med sin identitet i skuggan av Brexit, representeras perfekt av dessa ”slow horses” – agenter som en gång sågs som eliten men nu kämpar för att bevisa sitt värde i en värld som lämnat dem bakom sig.

Framgången för TV-serien har lett till ett förnyat intresse för Herrons böcker. Enligt uppgifter från brittiska bokhandlare har försäljningen ökat markant sedan serien började sändas, och översättningar finns nu tillgängliga på över tjugo språk, inklusive svenska.

”Det finns en befriande ärlighet i att skildra misslyckande,” förklarade Herron vid Göteborgs bokmässa förra året. ”De flesta av oss kommer aldrig att bli hjältar i traditionell bemärkelse, men vi kan känna igen oss i människor som kämpar vidare trots motgångar.”

I Sverige har intresset för ”Slow horses” ökat stadigt, särskilt sedan serieadaptionen blev tillgänglig. Svenska kritiker har lyft fram den brittiska humorns betydelse för berättelsens framgång – den torra, ibland brutala verbala sparringen mellan karaktärerna utgör en stor del av nöjet.

Fenomenet ”Slow horses” visar också på en intressant trend inom kulturkonsumtion. I en tid av politisk polarisering och ökad cynism erbjuder denna typ av satir ett sätt att bearbeta frustration över samhällsutvecklingen. Genom skrattet kan publiken hantera en verklighet som ibland känns absurd.

Det som började som en nischad spionserie har utvecklats till ett betydande kulturellt fenomen som kommenterar vår samtid. När den sjätte säsongen nu förbereds och nya böcker i serien tillkommer, står det klart att Mick Herron inte bara förnyat en litterär genre – han har också skapat ett av de mest träffande porträtten av vår tids politiska landskap.

I en värld där sanningen ofta är märkligare än dikten, erbjuder ”Slow horses” den perfekta blandningen av underhållning och samhällskritik. Det är kanske just därför den resonerar så starkt med en publik som söker både verklighetsflykt och insikt i dagens komplexa politiska verklighet.