Nisse: Vem Dagobert är? Ja, det beror på vilket språk

Utländska namn på välkända seriefigurer avslöjar kulturella översättningsskillnader

Att spendera tid på sociala medier kan ibland kännas som bortkastad tid. Nyligen såg jag en kort video om hur danskar uppfattar svenska – en minut jag knappast kan redogöra för idag. Men denna flyktiga internetupplevelse väckte ett minne om något betydligt mer intressant: den svenska kocken i Mupparna är inte alls svensk i Tyskland. Där presenteras han istället som dansk under namnet Smørrebrød Skagerrak.

Detta charmiga faktum är bara toppen på ett isberg av kulturella anpassningar som sker när fiktiva karaktärer korsar språkgränser. Många av de figurer vi vuxit upp med och känner som nära vänner får helt nya identiteter i andra länder.

Ta exempelvis den klassiska seriefiguren Blondie. Medan hon behåller sitt namn i de flesta översättningar, kallas hon Helmi på finska och Pepita på spanska. Hennes make Dagobert Krikelin, som i det amerikanska originalet heter Dagwood Bumstead, transformeras till Dankwart Bumskopp i Tyskland. Varför han fick det ovanliga namnet Dagobert i Sverige är oklart, men i Tyskland var namnet troligen redan upptaget – där heter nämligen Joakim von Anka just Dagobert Duck.

Joakim von Anka är särskilt fascinerande när det gäller namnöversättningar. I originalversion heter han Scrooge McDuck, ett namn som elegant refererar både till den notoriskt snåla Ebenezer Scrooge från Charles Dickens ”En julsaga” och till karaktärens skotska ursprung genom prefixet ”Mc”. Översättarna världen över tycks ha tagit sig ovanligt stora friheter med denna ankfarbror. På franska blir han Balthazar Picsou, italienarna känner honom som Paperon de’ Paperoni, polackerna som Sknerus McKwacz, på färöiska heter han Gírikur McGvagg och på lettiska Knaps Makdaks.

Ännu större variation uppvisar tripparna Knatte, Fnatte och Tjatte. I det engelska originalet heter de Huey, Dewey och Louie, men de franska läsarna känner dem som Riri, Fifi et Loulou. I Italien är de Qui, Quo e Qua, medan de på nederländska går under namnen Kwik, Kwek en Kwak. Polska barn läser om Hyzio, Dyzio i Zyzio, turkiska barn om Cin, Can ve Cem, och i Norge heter de Ole, Dole og Doffen – för att bara nämna några exempel.

Intressant nog behåller vissa karaktärer sina originalnamn i större utsträckning. Kalle Anka förblir oftast Donald Duck och Tintin får oftast behålla sitt namn – med undantag för Nederländerna där han heter Kuifje. Tintins hund Milou blir Sniegius på litauiska, medan professor Kalkyl presenteras som Vilhjálmur Vandráður för isländska läsare. Dupondtarna, de identiska detektiverna med samma efternamn men olika förnamn, blir Hernández y Fernández på spanska, och Serafim Svensson känns igen som Fridolin Kiesewetter i tyska serier.

Dessa variationer i översättningar är mer än bara kuriosa. De representerar kulturella anpassningar där översättare försöker fånga essensen i en karaktär samtidigt som de gör den tillgänglig och relaterbar för sin målgrupp. Ibland handlar det om att hitta namn som låter naturliga på det nya språket, andra gånger om att bevara ordlekar eller kulturella referenser som annars skulle gå förlorade.

Fenomenet illustrerar också hur globala kulturella ikoner anpassas lokalt, en form av ”glokalisering” där internationella karaktärer får nationella drag. Detta förklarar varför svenskar, danskar och tyskar kan växa upp med helt olika uppfattningar om samma fiktiva figurer.

När vi konsumerar internationella kulturprodukter glömmer vi ofta bort översättarnas kreativa arbete. De fungerar som kulturella brobyggare som inte bara översätter ord utan också känslor, humor och karaktärsdrag, ofta med begränsad plats för sina formuleringar i pratbubblor och textrutor.

Så nästa gång du ser en internationell serie eller film, fundera på att den karaktär du känner så väl kanske heter något helt annat och har en något annorlunda personlighet i grannlandet.