n’Jonas: Kärlek, kaos och fem gamla Saabar

Klassiska bilar väcker passion – en personlig resa med Saab

En ägare av fem Saab-bilar i ”varierande förfall” står inför ett svårt beslut: att skiljas från tre av dem efter att en favorit drabbats av motorhaveri. Detta dilemma blir början på en kärleksfull berättelse om bilpassion och den speciella relation som många entusiaster utvecklar till sina fordon.

Under en stjärnklar marskväll upptäckte ägaren tillsammans med en vän att den bruna Saaben från 1979, kärleksfullt kallad ”Babs” efter tidigare ägaren Barbro, hade fått motorhaveri. Via telefon lotsade en kunnig vän dem genom felsökningen, för att till slut konstatera det allvarliga: motorn behövde lyftas ur.

Detta blev vändpunkten då ägaren insåg att fordonsparken på fem Saabar behövde reduceras. Men vilka bilar skulle säljas? Varje fordon bär sin egen historia och personlighet, vilket gör beslutet närmast omöjligt.

”Lilla Grå”, en cementgrå tvåtaktare från 1962 med ”världens snällaste runda ögon”, var otänkbar att sälja. ”Ove”, en Saab 900 från 1986 vars interiör väcker barndomsminnen, var lika omöjlig att skiljas från. Den svarta Saab 900 Aero från 1990, tidigare ägd av en ”sympatisk advokat i Lyon”, och den relativt moderna Saab 9-5 Aero från 2000-talet, representerar andra värdefulla delar av samlingen.

Under flera månader kämpade ägaren med beslutet. Till slut föll valet, åtminstone preliminärt, på ”Babs” – men bara efter att hon fått ”kurera sig”.

Saab har en särskild plats i svensk bilhistoria. Från grundandet 1937 som flygplanstillverkare till dess expansion inom bilindustrin representerar märket svensk ingenjörskonst och innovation. När företaget upphörde med biltillverkning 2012 lämnade det ett arv av hängivna entusiaster som fortsätter att vårda, restaurera och bevara dessa fordon.

Tio månader efter det initiala motorhaveriet stod ägaren i vännens garage där ”Babs” hjärta” lyftes ur med hjälp av en motorlyft. Den kunniga vännen beskrivs som ”en rofylld kirurg i garaget: noggrann, metodisk och med en generals auktoritet”, vilket understryker det nästan kirurgiska precisionsarbete som krävs vid restaurering av äldre fordon.

Efter flera dagars arbete, med långa nätter av skruvande, väntande och diskuterande, började ”Babs” hjärta slå igen. Färden hem till Stockholm blev en nervös upplevelse, där ägaren var uppmärksam på varje ljud och vibration. Men vid exakt 78 kilometer i timmen fann bilen sin harmoni – en känsla som många veteranbilsägare känner igen, när ett fordon hittar sin ideala hastighet.

Bilentusiasm handlar ofta om mer än bara mekanik. Det handlar om relationer – både till fordonen och de människor som delar passionen. Veteranbilar som Saab har skapat starka gemenskaper av entusiaster som bevarar inte bara fordonen utan även kunskapen om hur de ska underhållas och repareras.

När ägaren stannade vid en bensinstation i Uppsala, närmade sig en ung man i 20-årsåldern och frågade om bilen var till salu. Denna scen illustrerar hur klassiska bilar fortsätter att fascinera nya generationer, vilket säkerställer att dessa fordon och deras historia lever vidare.

Saabs bilar, särskilt de äldre modellerna med sina unika egenskaper som frihjul och tvåtaktsmotorer, representerar en distinkt del av svensk industrihistoria. Varje bevarad Saab blir därmed inte bara ett transportmedel utan ett rullande kulturarv som berättar om en svunnen era i svensk bilindustri.

Denna personliga berättelse om förhållandet mellan ägare och fordon speglar den djupa passion som många känner för sina veteranbilar – en relation som ofta övergår från att vara praktisk till att bli nästan familjär, där varje bil har sin egen personlighet och berättelse.