”Now jazz now” är faktaspäckat musiknörderi – som skriver historia

Efter flera decennier av planering har det ambitiösa listprojektet ”Now jazz now” äntligen sett dagens ljus. Verket presenterar en omfattande genomgång av 100 banbrytande frijazzalbum från perioden 1960-1980, en tid som många musikhistoriker betraktar som avgörande för jazzens utveckling och experimentella riktningar.

Projektet representerar en betydande kulturhistorisk insats som dokumenterar en musikalisk era präglad av konstnärligt nyskapande och radikal estetik. Frijazzen, som utvecklades under denna period, utmanade dåtidens etablerade musikaliska konventioner och blev en viktig del av den kulturella revolutionen under 1960- och 70-talen.

Musikkritiker Magnus Säll beskriver projektet som ”såklart skriven av nördar, för nördar”, men betonar samtidigt dess värde som en viktig del av musikhistorieskrivningen. Det är just denna specialiserade kunskap och djupa passion för genren som ger verket dess autenticitet och tyngd.

De två decennierna som boken täcker representerar en särskilt dynamisk period inom jazzen. Under denna tid utforskade artister som John Coltrane, Ornette Coleman, Cecil Taylor och Sun Ra nya musikaliska territorier som utmanade gränserna för improvisation, harmonik och rytmiska strukturer. Många av dessa banbrytande album har haft bestående inflytande på såväl jazzmusiken som andra experimentella genrer.

Frijazzens utveckling speglade också samhällsförändringarna under denna turbulenta period. Medborgarrättsrörelsen i USA, Vietnamkriget och globala politiska spänningar influerade många musiker att uttrycka radikala idéer genom sin musik. Albumet ”We Insist! Max Roach’s Freedom Now Suite” från 1960 och Archie Shepps ”Fire Music” från 1965 är exempel på verk där politiskt engagemang och musikalisk innovation möts.

Samtidigt som frijazzen utmanade etablerade normer mötte den också motstånd från mer traditionella jazzkretsar. Många kritiker och lyssnare hade svårt att acceptera genrens avsteg från konventionella melodiska och harmoniska strukturer. Detta gjorde att många av de album som nu lyfts fram i boken ursprungligen hade begränsad kommersiell framgång, trots sitt konstnärliga värde.

Europeiska musiker och skivbolag spelade också en avgörande roll för frijazzens utveckling under denna period. Bolag som tyska ECM Records och det svenska Caprice bidrog till att dokumentera och sprida experimentell jazz. Europeiska musiker som Peter Brötzmann, Evan Parker och svenska Bengt Nordström utvecklade sina egna varianter av fri improvisation, vilket bidrog till genrens internationella utveckling.

”Now jazz now” fyller en viktig funktion genom att kontextualisera dessa inspelningar och placera dem i ett bredare kulturhistoriskt sammanhang. För nya lyssnare kan verket fungera som en ingång till en musikalisk värld som fortfarande kan upplevas som utmanande och svårtillgänglig. För redan insatta jazzentusiaster erbjuder den nya perspektiv och fördjupade analyser av välkända verk.

I en tid när musikhistorieskrivningen ofta domineras av mer kommersiellt framgångsrika genrer fyller detta projekt en viktig funktion genom att lyfta fram en konstform som prioriterade konstnärligt uttryck framför kommersiella hänsyn. Många samtida experimentella musiker hämtar fortfarande inspiration från de album som lyfts fram i boken.

Trots att ”Now jazz now” primärt vänder sig till en specialintresserad målgrupp, representerar den ett viktigt bidrag till dokumentationen av 1900-talets kulturhistoria. Genom att systematiskt katalogisera och analysera dessa banbrytande verk bidrar författarna till att säkerställa att denna betydelsefulla musikaliska rörelse inte glöms bort.

I dagens digitala musikklimat, där strömningsjättar tenderar att prioritera nyproducerat material, fyller verk som ”Now jazz now” en viktig funktion genom att påminna om musikhistoriens djup och komplexitet. För jazzentusiaster och musikhistoriskt intresserade representerar projektet en värdefull resurs som både bevarar och levandegör en fascinerande period i musikens utveckling.