Nya miljödirektiv ger hopp om varsam renovering

I hyresgästernas kamp för bevarande av 50-talskök

Under två år har hyresgästerna i en blåmärkt 1950-talsfastighet på Gärdet kämpat mot planerna att riva ut deras originalkök. Nu prövas ärendet för första gången med hjälp av miljöbalkens paragrafer, vilket kan skapa ett viktigt prejudikat för framtida renoveringar av hyresrätter.

Fastigheten på Armfeltsgatan sticker ut med sin mjukt böjda form som följer gatans sträckning. Den inkluderar även Olaus Petri kyrka på kortsidan mot Starrbäcksängen och har en särskild kulturhistorisk betydelse.

– Både huset och lägenheterna är in i minsta detalj ritade av arkitekten Peter Celsing, som förutom en mängd kyrkor stod bakom byggnader som Kulturhuset, Filmhuset och Riksbanken, berättar Cecilia Blomberg, boende i fastigheten.

Fastigheten har blåklassning, vilket innebär ”synnerligen höga kulturhistoriska värden”. Men i renoveringssammanhang spelar det ingen juridisk roll. Inte heller att lägenheterna har arkitektritade garderobsväggar i douglasgran, golv i ekebergsmarmor och platsbyggda, högkvalitativa 1950-talskök väger in i nuvarande rättspraxis.

– Det känns både otidsenligt och ologiskt att den här typen av kvalitet inte värdesätts i vår tid av klimatförändringar och resursbrist. Fastighetsägaren tycks sakna förståelse för såväl kulturvärden som klimatanalyser, säger Blomberg.

Alla parter är överens om att husets stammar behöver bytas. Det är fastighetsägaren Hedvig Eleonora och Oscars församlings planer på totalrenovering som hyresgästerna protesterar mot. Renoveringen skulle innebära att hyresgästerna evakueras och att de platsbyggda köken ersätts med nyproduktion. Kvalitativa, reparerbara originalluckor skulle ersättas med moderna mdf-luckor, som ofta visar sig känsliga för fukt och stötar.

Hyresgästernas kamp har tidigare stött på patrull i både hyresnämnden och Svea hovrätt. Men nu finns en öppning genom miljöbalkens paragrafer.

– Vi har hittat nya lagrum. Ärendet Armfeltsgatan är ett av de första som prövas med hjälp av paragrafer i miljöbalken, däribland de som behandlar avfallshierarkin och resurshushållningsprincipen, berättar Gustav Bergström, som tidigare var med och startade den ideella föreningen Rivningsraseriet.

Avfallshierarkin, eller ”avfallstrappan”, är ett EU-direktiv som antagits i svenska miljöbalken. Den rangordnar hur avfall ska hanteras: först minimera, sedan återanvända, därefter återvinna. Först i fjärde hand ska man utvinna energi ur avfallet och i sista hand deponera det.

– Målet med att fortsätta pröva det här ärendet är att skapa ett prejudikat. Lyckas vi kan det fullständigt förändra arbetet med lägenhetsrenoveringar. Då får man inte längre kassera sådant som är funktionsdugligt, vilket skulle göra stor skillnad för avfall och klimat, säger Bergström.

Ett liknande fall pågår på Gyllenstiernsgatan på Östermalm, där en hyresfastighet från 1950-talet ritad av Sture Frölén också prövas utifrån miljöbalken.

Maria Antonsson, boende i huset på Gyllenstiernsgatan, berättar att fastighetsägaren Vision för några år sedan talade om en mindre omfattande renovering med bevarade originalkök. 2019 godkände alla hyresgäster stambyte med uppfräschning som skulle ta åtta veckor per lägenhet. De nuvarande planerna innebär i stället en omfattande renovering med evakuering under cirka ett års tid.

– Processen i hyresnämnden kändes som ett spel för gallerierna. Våra argument bemöttes inte med fakta. Och på samma dysfunktionella sätt har dialogen med fastighetsägaren fortsatt, säger Antonsson.

På senare år har allmännyttiga Svenska Bostäder börjat ställa om till vad de kallar ”Varsam renovering”. I stället för att riva ut fungerande inredning renoverar man baserat på faktiska problem.

Ulf Viktorsson, som initierade omställningen på Svenska Bostäder, beskriver arbetet som att ”vända en atlantångare”. Han har blivit alltmer skeptisk till de påstådda samordningsvinsterna vid helrenoveringar:

– Om man till exempel ska byta stammar och ventilation är det faktiskt bättre att separera processerna. Då slipper hantverkarna dela hiss och riskera att få vänta på varandra.

Ett lyckat exempel på varsam renovering finns på Nytorgsgatan där arkitektkontoret Krupinski Krupinska arbetat med en blåklassad fastighet från 1930-talet, ritad av Backström & Reinius.

– Med dagens hyressättningssystem är fastighetsägarens ekonomiska incitament för att byggnadsvårda tyvärr mycket få. Men i det här fallet ville hyresvärden investera i långsiktigt hållbara lösningar, säger Katarina Krupinska.

Just nu pågår fortfarande processerna kring Armfeltsgatan och Gyllenstiernsgatan. Hyresgästerna argumenterar för att köken är av god kvalitet och att det saknas teknisk anledning att riva originalinredningen. Fastighetsägaren Oscars församling håller fast vid att de vill ”förebygga avfall genom att installera nya kök med lång livslängd”.

Miljöförvaltningen ska nu bedöma det inkomna materialet. Om hyresgästerna får ytterligare avslag kan de överklaga till Länsstyrelsen. Utgången kan bli avgörande för hur vi i framtiden ser på renovering, återbruk och vårt byggda kulturarv.