En ny era inleds i Chile när högerregering tar över

Den 10 december förra året firades 80-årsjubileet av Gabriela Mistrals Nobelpris i litteratur med omfattande festligheter i Chile. Hundratusentals exemplar av hennes böcker delades ut på offentliga platser runt om i landet – en symbolisk avslutningsgest från den avgående vänsterdemokratiska presidenten Gabriel Boric.

Mistrals poesi och politiska engagemang för kvinnors rättigheter, ursprungsbefolkningens respekt och antifascism representerar ett Chile som nu står inför ett dramatiskt politiskt skifte. Den 11 mars tar högernationalisten José Antonio Kast över presidentposten efter en övertygande valseger.

Kast kommer från en familj med starka band till Tyskland, där hans far tjänstgjorde som nazistisk officer. Liksom många andra SS-aktivister flydde fadern till Chile, ett land där ett hängivet naziparti funnits sedan 1932. Denna flyktväg, känd som Råttlinjen, dokumenteras utförligt i Philippe Sands kommande bok ”Londres 38”.

Den tillträdande presidenten har öppet uttryckt att ”Om Pinochet levt skulle han rösta på mig”. Kasts bröder arbetade dessutom på höga positioner inom diktatorns statsapparat. Familjen Kast, som byggt sin förmögenhet inom livsmedelsindustrin, kännetecknas av en djupt konservativ katolicism med kopplingar till Opus Dei och Schönstatt-rörelsen.

Kasts politiska filosofi är förankrad i ”gremialismon”, en statsideologi besläktad med Mussolinis fascism. Tillsättningen av två av Pinochets tidigare försvarsadvokater som ministrar, samt utnämningen av en abortmotståndare till ansvarig för kvinnofrågor, signalerar tydligt regeringens inriktning.

Anmärkningsvärt är att Kasts valprogram helt saknar referenser till kultur eller kulturpolitik. Detta väcker minnen från Pinochets styre, då principen ”Apagón cultural” tillämpades – kulturen skulle systematiskt ”släckas ner”. Under diktaturen förekom bokbål och omfattande förföljelser av konstnärer, författare och musiker efter militärkuppen den 11 september 1973.

Poeten Raúl Zurita, som nämnts som potentiell Nobelpriskandidat, var en av de få framstående kulturpersonligheter som stannade i Chile under diktaturen för att leda det underjordiska kulturmotståndet. I sin diktsamling ”INRI” beskriver han fångar som kastades i havet från flygplan och sammanfattar sin sorg med orden: ”Jag gråter över landet som blivit min fiende.”

Majoriteten av Chiles författare och konstnärer flydde dock utomlands, främst till Frankrike, där de skapade en omfattande exillitteratur med antifascistiska perspektiv. Roberto Bolaño, en av landets mest hyllade författare, skildrar Pinocheterans hyckleri och våld i romanen ”Om natten i Chile”, där en litterärt intresserad Opus Dei-präst rör sig mellan kulturvärlden och diktaturens innersta kretsar.

Efter diktaturens fall började en ny författargeneration, födda kring 1970, forma den chilenska litteraturen. Dessa ”Los hijos de la dictadura” (diktaturens barn), som Alejandro Zambra och Alia Trabucco Zerán, skapade en minneslitteratur som inte bara behandlar diktaturens trauman utan även breddar perspektiven till feminism, migration och ekologi.

Övergången från Borics fyraåriga vänsterstyre till dagens högernationalism har hittills varit relativt lugn. Den stora proteströrelsen från oktober 2019, ”Estallido Social”, som sågs som början på en ny era, ledde till Gabriel Borics presidentskap och försök att ersätta den Pinochet-era författningen. Dessa försök misslyckades dock efter folkomröstningar som avvisade både vänsterns och högerns förslag.

Det politiskt polariserade Chile saknar nu den breda centerpolitiska bas som tidigare burit upp samhällsreformer. Den radikala högern har vunnit mark, särskilt bland medelklassen, genom att fokusera på frågor om brottslighet, invandring och moralisk konservatism.

Kast har redan etablerat internationella relationer med likasinnade ledare: Argentinas Javier Milei, Italiens Giorgia Meloni, Ungerns Viktor Orbán och andra högernationalistiska krafter. Samtidigt står han inför ett geopolitiskt dilemma – Kina är Chiles största ekonomiska partner och kontrollerar betydande delar av landets råvarutillgångar, medan Kasts ideologiska lojalitet ligger hos USA och Donald Trump.

USA:s Chileambassadör Brandon Judd har redan utfärdat en varning: ”Om inte Chile stoppar betydande investeringar från den onda makten, kommer vi att ingripa.” För många chilenare väcker sådana uttalanden oroande minnen från landets våldsamma politiska historia.