Kayo Mpoyi omvandlar minnen till mytisk konst på Stockholmsutställning

I det innersta rummet på Saskia Neuman gallery hänger en liten färgmättad målning på en bit målarduk med titeln ”Mors ansikte”. Verket är ett ömt omhändertaget minne och kännetecknande för Kayo Mpoyis aktuella utställning ”Älskad/Treasured”. Konstnären arbetar med utgångspunkt i bilder från sin moders fotoalbum, men under den konstnärliga processen omvandlar hon dessa personliga ögonblicksbilder till en sammanhängande berättelse om närhet och tillhörighet.

Med säker hand presenterar Mpoyi ett drygt dussin fängslande verk där hon gestaltar ett slags kollektivt porträtt av sig själv och sina familjemedlemmar. I dessa bilder närmar sig realismen mytens och sagans värld. Även om flera samtida konstnärer använder fotografier som förlaga, är Mpoyi en av få som verkligen vågar vila i sin förmåga att skapa personligt laddade verk. Hon har dessutom modet att frigöra sig från lockelsen att efterlikna den fotografiska bilden – hennes konstnärliga ambitioner sträcker sig bortom det rent avbildande.

Målningen av moderns ansikte exemplifierar hennes metod. De mänskliga anletsdragen skymtar endast fram bakom bubbelliknande former som täcker ansiktet. Dessa mjuka utväxter förändrar moderns utseende och dubblerar ögon, näsa och mun. Uttrycket påminner om Francis Bacons förvridna ansikten och hans sätt att avbilda kroppar i rörelse, men Mpoyis modersporträtt är mindre ångestridna. Hennes ansiktsbulor framstår snarare som skyddande höljen, vilket också anknyter till den kenyansk-brittiske konstnären Michael Armitage och hans koncentrerade blandning av inre och yttre livsformer.

Hos Mpoyi är figurationen genuint dubbeltydig. Personerna i bilderna tycks vandra mellan de olika verken, ibland bokstavligen som utskurna former förflyttade från en målning till en annan. En ansiktsmask liknande moderns återkommer i ett av de svartvita självporträtten, nu som en hotfull gestalt bredvid konstnären själv och en exotisk fågel med enorm näbb – en symboliskt laddad trio med genomträngande blickar.

Självporträttet ingår i en imponerande serie kolteckningar, alla i samma avlånga format. Kropparna och blickarna i dessa verk omsluter betraktaren på ett närmast fysiskt sätt. Sedan Mpoyi tog sin examen från Kungliga Konsthögskolan (Mejan) förra året har hon redan hunnit ställa ut på Grafikens hus och Liljevalchs. Under våren deltar hon även i Sven-Harrys konstmuseums stora grupputställning om familjen, där även verk av den etablerade konstnären Lena Cronqvist ingår.

Det känns som om Mpoyi tar upp en konstnärlig tråd där Cronqvist slutade och blåser nytt liv i porträttkonsten. Hon skapar en personlig bildvärld som oscillerar mellan det vardagliga och det magiska. Genom att använda familjefotografier som utgångspunkt etablerar hon en berättelse om identitet, arv och minne som både är djupt personlig och universellt igenkännbar.

Kayo Mpoyis bakgrund – född i Kinshasa och uppvuxen i Stockholm – sätter också avtryck i hennes konst, där kulturella referenser från olika världar möts och transformeras. I verk som ”Att koka pondu på spenat (bricollage)” kombinerar hon vardagliga handlingar med kulturella referenspunkter som bygger broar mellan olika erfarenheter.

Utställningen ”Älskad/Treasured” visar att Mpoyi är en konstnär som trots sin relativt korta karriär redan hittat ett högst personligt uttryck. Hennes förmåga att transformera det privata fotografiska materialet till konstverk som bär på både emotionell och visuell kraft markerar henne som en betydande ny röst inom den samtida svenska konstscenen.

Utställningen pågår på Saskia Neuman gallery i Stockholm till och med den 11 april.