Orensat om en plågad femtonårings inre hamster

I en vanlig vardag kan en till synes enkel olycka förändra allt. Det är precis vad som händer i Kristofer Folkhammar Anderssons nya roman ”Mitt perfekta liv”, där huvudpersonen Milo råkar ut för en händelse som kommer att dela hans tillvaro i två skilda verkligheter.

Femtonårige Milo lever ett till synes normalt tonårsliv när han en dag snavar i köket hemma och slår huvudet. Denna vardagliga olycka blir början på en existentiell kris som tvingar honom att navigera genom två parallella verkligheter – den han tidigare kände till och en ny, förändrad värld.

Folkhammars berättelse utforskar de komplexa känslor och utmaningar som följer när en ung persons uppfattning om verkligheten plötsligt rubbas. Romanen ställer viktiga frågor om identitet och hur vi hanterar drastiska förändringar i våra liv.

Det som gör ”Mitt perfekta liv” särskilt träffande är hur författaren skickligt balanserar det vardagliga med det extraordinära. Milos situation är samtidigt unik och universell – många kan känna igen känslan av att plötsligt befinna sig i en verklighet som inte längre känns bekant, även om omständigheterna är mindre dramatiska än huvudpersonens.

I berättelsen får läsaren följa Milos kamp för att förstå vad som egentligen har hänt. Är den nya verkligheten bara en produkt av hans skadade hjärna, eller har något mer grundläggande förändrats? Denna osäkerhet driver handlingen framåt och håller läsaren engagerad.

Folkhammars språk är precist och samtidigt poetiskt när han beskriver Milos förvirrade sinnesstämning. De två verkligheterna framställs med nyanser som gör båda trovärdiga, vilket ökar läsarens förståelse för huvudpersonens dilemma.

Romanens titel ”Mitt perfekta liv” fungerar ironiskt, eftersom berättelsen just handlar om hur långt från perfekt livet kan vara. Den belyser hur snabbt tryggheten i vardagen kan rasa samman och hur svårt det kan vara att bygga upp den igen.

Samtidigt som boken utforskar Milos personliga trauma, fungerar den också som en bredare metafor för tonårstiden – en period då många upplever att världen och den egna identiteten genomgår dramatiska förändringar. I detta avseende fångar Folkhammar skickligt känslan av att befinna sig mellan barndom och vuxenliv.

Förutom Milo får läsaren möta flera väl utvecklade karaktärer som reagerar olika på hans förändrade beteende. Särskilt intressant är dynamiken mellan Milo och hans föräldrar, som kämpar med att förstå vad deras son går igenom.

Romanen berör också teman som mental hälsa bland unga, familjens betydelse i kristider och svårigheten att kommunicera när ens verklighetsuppfattning skiljer sig från andras. Dessa teman gör boken relevant i dagens samhällsdebatt om ungas psykiska ohälsa.

”Mitt perfekta liv” är inte en lätt läsupplevelse, men den är desto mer givande. Den utmanar läsaren att reflektera över hur bräcklig vår uppfattning om verkligheten är och hur vi hanterar situationer när det vi tar för givet plötsligt förändras.

Kristofer Folkhammar Andersson har tidigare uppmärksammats för sin förmåga att skildra komplexa känslomässiga tillstånd, och i ”Mitt perfekta liv” visar han återigen sitt litterära hantverk. Hans berättarteknik, där gränsen mellan det verkliga och det inbillade ständigt utmanas, skapar en läsupplevelse som stannar kvar långt efter att sista sidan är vänd.

Romanen riktar sig främst till vuxna läsare, men kan även tilltala en yngre publik som står inför liknande existentiella frågor som Milo. Den är ett viktigt bidrag till samtida svensk litteratur som vågar utforska det mänskliga psykets komplexa natur.

För den som söker en tankeväckande läsupplevelse om identitet, verklighet och resiliens är ”Mitt perfekta liv” ett verk som förtjänar uppmärksamhet – även om titeln, som Pia Huss påpekar i sin recension, är ironisk eftersom livet som skildras är allt annat än perfekt.