Oroväckande analys av vår tids skamkultur

I den nyutkomna boken ”Moraliskt kapital” presenterar Ann Heberlein en djuplodande analys av hur makt i dagens offentliga samtal förvärvas genom moraliska ställningstaganden snarare än faktiska handlingar. Med utgångspunkt i den franske sociologen Pierre Bourdieus teorier om symboliskt kapital utvecklar Heberlein sin tes om hur rätt åsikter kan fungera som valuta i det offentliga samtalet.

Bourdieu, som introducerade begrepp som kulturellt och socialt kapital för att förklara maktstrukturer i samhället, blir en teoretisk språngbräda för Heberleins analys av samtidens moralpolitik. Där Bourdieu beskrev hur olika former av kapital skapade klasskillnader, visar Heberlein hur ”moraliskt kapital” fungerar som ett maktmedel i dagens medielandskap och politiska debatt.

Enligt Heberlein har vi gått från ett samhälle där handling värderas till ett där åsikter och moraliska positioneringar ger status och inflytande. Det handlar inte längre primärt om vad man gör utan om vad man säger sig stå för. Detta skifte har enligt författaren skapat en offentlig kultur där symbolhandlingar och rätta åsikter trumfar faktiska insatser.

Boken undersöker hur moraliskt kapital ackumuleras genom att individer ansluter sig till rätt värderingar och tar avstånd från de ”fel” åsikterna. I en tid av sociala medier och snabba opinionssvängningar blir det moraliska kapitalet särskilt viktigt eftersom det enkelt kan omvandlas till inflytande och makt i det offentliga rummet.

Heberleins analys berör flera aktuella samhällsfenomen, från identitetspolitik till cancel culture och moralisk positionering i sociala medier. Hon argumenterar för att detta system skapar nya former av exkludering, där personer som inte följer de rådande moraliska koderna riskerar att uteslutas från den offentliga debatten.

Ett centralt tema i boken är den paradoxala situationen att en viss typ av moral, som utger sig för att vara inkluderande, samtidigt skapar nya hierarkier och utestängningsmekanismer. Heberlein menar att detta system belönar konformitet snarare än kritiskt tänkande, vilket i förlängningen kan hota den demokratiska dialogen.

Författaren exemplifierar sina teorier med aktuella händelser från både politik och kulturliv, där personer fått sitt moraliska kapital skadat genom att uttrycka ”fel” åsikter, medan andra byggt karriärer på att konsekvent stå för ”rätt” värderingar, oavsett om dessa omsätts i praktisk handling.

Särskilt intressant är Heberleins analys av hur institutioner och organisationer agerar för att ackumulera moraliskt kapital. Företag, myndigheter och politiska partier investerar idag betydande resurser i att framstå som moraliskt korrekta, ofta genom symboliska handlingar och ställningstaganden.

Genom att koppla samman Bourdieus sociologiska ramverk med aktuella samhällstendenser erbjuder Heberlein en teoretisk förklaring till fenomen som många upplever men som kan vara svåra att sätta ord på. Boken blir därmed ett viktigt bidrag till förståelsen av hur makt och inflytande skapas och upprätthålls i det samtida offentliga samtalet.

Prekopic, som recenserar boken, beskriver den som en tankeväckande samtidsdiagnos. Heberleins verk framstår som särskilt relevant i en tid där sociala medier förstärkt tendensen att värdera åsikter och ställningstaganden högre än faktiska handlingar.

För den som vill förstå dagens debattklimat och maktstrukturer erbjuder ”Moraliskt kapital” både teoretisk skärpa och konkreta exempel. Den väcker viktiga frågor om vad som egentligen bör värderas i en demokratisk diskussion – moraliska positioneringar eller faktiska resultat och handlingar.

Boken kan ses som ett inlägg i en större diskussion om demokratins villkor i ett medialiserat samhälle, där den offentliga debatten riskerar att reduceras till moraliska ställningstaganden snarare än att fokusera på komplexa samhällsproblem och praktiska lösningar.