Oväntad höjdpunkt när Big Thief fyller Banankompaniet

I folkhavet runt scenen – Big Thief trollbinder på Banankompaniet

Brooklynbandet Big Thief har på mindre än ett decennium vuxit från indie-sensationer till ett globalt fenomen med hängivna anhängare världen över. När kvartetten på fredagskvällen intog Banankompaniet i Stockholms Frihamn var det framför en publikmassa som närmast kan beskrivas som överväldigande.

Lokalen visade sig snabbt vara för liten för det stora intresset. Åskådare trängdes längs väggarna och några stod på pallar längst bak i ett försök att få en skymt av scenen. Stämningen var tidvis nästan stressad när publiken, inklusive undertecknad, sträckte sig på tå för att se bandet.

Det är framför allt sångerskan Adrianne Lenker som dominerar kvällen. Med sin karakteristiska röst leder hon bandet genom en set som pendlar mellan hypnotisk ambient och mer folkrockinspirerade kompositioner. Övriga bandmedlemmar – Buck Meek, James Krivchenia och basisten – håller sig däremot mer i bakgrunden. Trummisen Krivchenia sitter nästan gömd bakom sitt trumset iklädd ett slags ringbrynja, medan gitarristen Meek endast yttrar sig en gång under hela kvällen – då för att tacka vakten som försett uttorkade fans längst fram med vatten.

Bandet ger ett artigt, något tillbakadraget men samtidigt sympatiskt intryck, helt i linje med den image som de odlat sedan debuten 2016. Det är detta autentiska och okommersiella förhållningssätt som skapat den starka fankultur som omger bandet – Big Thief-anhängare identifierar sig ofta starkt med sin uppskattning för gruppen.

Mycket av kvällens material hämtas från bandets senaste album ”Double infinity” (2025) som enligt bandets egna uttalanden ursprungligen planerades som ett hårdrocksalbum. I slutändan blev det istället ett mer avskalat verk med melankoliska beats och atmosfäriska ljudbilder, men med en lugnare och mer hoppfull ton än tidigare. Denna nya riktning märks tydligt under konserten.

Det är onekligen vackert, men tempot är bitvis långsamt och man kan ibland sakna den framåtlutande energi som kännetecknade vissa av bandets äldre låtar, som exempelvis ”Vegas” från 2016. Samtidigt bjuder kvällen på överraskningar. En ännu osläppt låt visar sig ha omedelbar allsångspotential, med den minnesvärda textraden ”Life’s a piece of shit / I guess I’ll just roll with it” som publiken genast tar till sig.

Konserten avslutas med en encore bestående av en av bandets mest kända låtar, ”Incomprehensible”, där nästan hela publiken sjunger med i en stund av kollektiv katharsis. Det är under dessa ögonblick som Big Thiefs styrka blir som tydligast – förmågan att skapa intima ögonblick även i en överfull konsertlokal.

Big Thiefs framgångssaga är intressant ur ett musikindustriperspektiv. I en tid när många artister strävar efter viral uppmärksamhet och snabba framgångar, har Big Thief tagit en annan väg. Med ett stadigt turnerande och en konsekvent utveckling av sitt sound har de byggt en lojal fanbase som växer organiskt. Kvällens konsert på Banankompaniet bekräftar att denna strategi fungerat – bandet har nu nått en nivå där de med enkelhet kan fylla betydligt större lokaler.

Trots den stundtals problematiska trängseln går publiken därifrån med en känsla av att ha bevittnat något speciellt. Big Thief levererar en konsert som visar varför de blivit ett av indierockens mest omtalade namn – med en kombination av tekniskt kunnande och emotionell direkthet som få samtida band kan matcha.