Po Tidholm: Börjar vi recensera AI-musik har Spotify vunnit

Under de senaste veckorna har svenskt musikliv skakats av nyheten om att en AI-genererad låt toppat Spotifys lista. Artisten ”Jacub”, en virtuell artist skapad av ett danskt team, har med låten ”Jag vet, du är inte min” legat etta på Spotifys topp 50-lista i Sverige under flera veckor, med över 7 miljoner lyssningar.

Fenomenet väcker grundläggande frågor om framtidens musikindustri och hur vi förhåller oss till konstnärligt skapande. AI-tekniken är här för att stanna, och precis som med tidigare teknikskiften väcker den både oro och fascination. Men i denna tidiga fas av AI-utvecklingen inom musikbranschen är det viktigt att reflektera över konsekvenserna.

Det var journalisten Emanuel Karlsten som avslöjade att en grupp medarbetare på danska musikförlaget Stellar ligger bakom produktionen. Sångrösten i låten har kritiserats för att vara misstänkt lik den svenska artisten Albin Lee Meldaus röst, något som upphovsmännen bakom produktionen dock förnekar.

Det enkla svaret på AI-musikens framtid är förstås att marknaden kommer att avgöra. Om lyssnare aktivt väljer bort AI-genererat material, kommer det inte bli dominerande. Men mycket tyder på att publiken inte kommer att säga nej till AI-musiken.

De senaste årens utveckling inom musikbranschen pekar mot att publikens konsumtionsmönster har förändrats fundamentalt. Det som kallas ”poptimism” har blivit en dominerande tendens – en hållning som likställer kommersiell framgång med konstnärlig kvalitet. Enligt detta synsätt måste något som är populärt per automatik också vara kvalitativt högtstående.

Strömningstjänsterna har radikalt förändrat hur vi konsumerar musik. Trots ett oändligt utbud tenderar lyssnare idag att samlas kring moderna ”lägereldar” – stora, kommersiella artister som blir projektionsytor för fankulturer. Det handlar mindre om musiken i sig och mer om gemenskapen med andra fans.

Denna utveckling har också påverkat musikkritiken, som enligt många bedömare har blivit mindre kritisk och mer naiv. Den klassiska kritikerfrågan – vad är motivet bakom detta verk? – ställs allt mer sällan. Är det ett team av låtskrivare som strategiskt arbetat fram en produkt, eller är det en enskild konstnär som uttrycker personliga erfarenheter? Denna distinktion riskerar att helt försvinna i en AI-dominerad musikvärld.

Det finns starka ekonomiska drivkrafter bakom utvecklingen. För Spotify skulle det innebära betydande vinster att slippa betala ersättning till mänskliga upphovsmän. Skivbolag skulle kunna minska sina kostnader drastiskt genom att eliminera utgifter för studio, producenter och musiker.

Musikerorganisationer har reagerat starkt på utvecklingen. De påpekar att varje AI-genererad låt på en topplista tar plats från låtar skapade av mänskliga upphovsmän, vilket innebär förlorade intäkter för musikerkollektivet. Detta representerar en problematisk aspekt av teknokapitalismens utveckling.

Jacub-fenomenet ställer oss inför svåra frågor om autenticitet och kreativitet. Att försöka recensera en AI-genererad låt på traditionellt sätt kan ses som meningslöst, eftersom det bidrar till att normalisera AI-musiken – helt i linje med vad branschens ekonomiska intressen önskar.

Vad som egentligen borde granskas är inte den AI-genererade låten i sig, utan snarare de kommersiella strategier och tekniska val som ligger bakom. Den danska gruppens AI-prompt – de instruktioner som getts till systemet – har kritiserats för att vara cynisk, slapp och fantasilös.

Utvecklingen väcker grundläggande frågor om musikens framtid. Kommer vi att kunna skilja mellan mänskligt och maskinellt skapande? Vilken roll kommer mänskliga artister att spela i en framtid där AI kan generera hitlåtar på löpande band? Och kommer lyssnare att bry sig om skillnaden?

För musikbranschen står mycket på spel. Beroende på hur regelverk, upphovsrättslagstiftning och konsumentpreferenser utvecklas, kan vi stå inför en fundamental omvandling av hela musikindustrin – antingen mot en mer demokratiserad kreativ sfär eller mot en industrialiserad produktion där den mänskliga skaparkraften marginaliseras.